måndag 29 september 2008

under skinn och andetag och annat jävla kärlekstjafs.

Längesedan jag skrev.
Jag har mått bra till och från.

Min pojkvän var utomlands och bestämde sig för att inte bry sig om mig mer. det var jobbigt. riktigt jobbigt. och jag är så arg på mig själv att jag skulle gå och bli kär. jag har helt tappat min självständighet.
nuförtiden blir jag förkrossad om våra planer inte går ihop så att vi kan ses och sova tex. det är helt sjukt. jag vill inte vara sån.
jag kväver honom. och mig.

men när han kom hem från sin resa vände allt för en stund.
jag åkte över på kvällen. han lät måttligt road i telefon.
jag knackade på, ja knackade, och han öppnade. invirad i sitt täcke. med ruffsigt hår och vattniga, spända djupblå ögon stod han och stirrade på mig ett tag. sen öppnade han täcket med sina armar och fångade in mig i hans våld.
I det här fallet var det en något svettig muskulös, darrande, bultande, manskropp endast iklädd tajta boxers .våld.
mina ben näst intill ihopfällbara när han stirrade på mig och tog ett stadigt grepp om min nacke, kysste mig försiktigt, försiktigt med varma läppar
sa ingenting
tog min hand
la mig på soffan
la sig ovanpå mig
hans linjer i ansiktet, som egentligen är det enda som kan avslöja hans faktiskt rätt höga ålder, blev tydligt synliga när han spände sina käkar medan han med lagom motstånd trängde in i mig

han tittade på mig, i mig, förbi iris och pupiller och hela skiten. han tittade in i mitt huvud, i mitt bröst, i min mage. han såg allting. allt det som så många försökt ta ifrån eller slå sönder. in i det som jag själv aldrig vågat se riktigt.
och han fortsatte att knulla mig och jag kände hur all den ångest och rädsla jag någonsin känt, nu låg som en klump spya i halsen.
han fortsatte stirra och jag försökte låsa mig, skydda mig. inte låta honom se.
sakta, långsamt, nära låg vi nu, varje stöt närmare en orgasm
och den kom slutligen, men inte som vanligt i form av skakningar och skrik, det kom tårar
stora, tysta tårar droppade nerför mina kinder.
jag skämdes lite, men han såg inte förvånad ut. han ryckte inte till, han slutade inte. han fortsatte att titta på mig
snart kysste han upp det blöta på mina kinder
min kropp skakade
allt blev mer och mer intensivt
gråtandet, sexet, svetten
snart drog han sig ur, kom över min mage och la sitt huvud mot mina bröst.

det kändes som att jag var i himlen. troligtvis ännu bättre. jag kände mig fullkomlig, hel och bekymmerslös.

är han den rätta eller vad?
jag ville ju inte det egentligen. men nu känns det här så jävla bra. jag skakar ju för fan bara jag ser människan.ska det verkligen vara så?ska det va på detta viset?vaffö vaffö vaffödåda?
jävlahelvetespiss.