Får jag följa?

Shit vad det snurrar.
Idag har jag varit ledig.
Jag träffade syster. Hon har en stor mage nu.
Det känns så sjukt att få en liten.

Jag försöker ändra mitt liv lite nu. Vi diskuterade alternativet att gå vidare och inte rota så mycket, kanske skulle prova det.
Känns bara som att det jävligt mycket skit som måste redas upp. Kanske är jag bara en ältande jobbig kärring.

Jag vill ha roligt. Men jag har ju inte tid.
Och vad är att ha roligt?
Med mina kåtmått mätt så är det tydligen att gå hem med så många som möjligt på en och samma helg.
Men jag Tycker det är kul.
Tror jag.

Fast för några dagar sedan (ja, några dagar sedan), kom jag på att jag har dåligt självförtroende.
Jag har ju alltid hävdat att mitt notoriska otrohetstjafs och flirtande inte har med sånt skit att göra. Men trot eller ej, jag skulle hämta en handduk ur det övre skåpet, och Vips-
"fan, har jag dåligt självförtroende?"
"jaa, men gud, är det därför jag inte vågar göra det.. och det. Och det."

Sjukt uppvaknande. Men det är klart. Man vet väl inte sånt själv. Det är väl lätt att stänga av. Eller hur? ! ?


Jaja.
Var är mina rock'n'roll boys. Jag är på G ju.
Jag vill vara patetisk och vakna upp i en ny hamn. Jag är uttråkad.
Förnedra mig.
Vad som.
Gör nått bara.

Kan inte sluta tänka...

Perfekt normal.

Ja herregud.

Nu har det väl ändå slagit slint, eller inte.

Jag var på fest.
På festen träffade jag en man.
En med mörkt skägg, pipa och skepparhat.
Tyckte han va snygg men inget mer.
Sen började vi småprata. Det visade sig att han bygger båtar.
Och jag gillar båtar.
Eller åtminstone vatten.

Han bodde på ett varv, i en båt, utanför stan.
Nånting i mig tänder verkligen till när det lutar åt att sova borta.
Vi tog taxi. Vi klättrade ner i båten. Vi drack öl.
Sedan kröp vi in i ruffen och mös..

Han berättade om sitt fina, spännande liv när vi vaknade imorse.
Vi kom fram till att vi gillar samma musik.
Han kom från en bra familj, var driven, snickrade, fixade, var smart och rolig plus att han hade världens finaste träbåt från -32.
Hans kropp var helt gudomlig. Magiska gamla tatueringar på diverse ställen över hela kroppen. Jag dog ju.
Allt klaffade så bra.
Men, det klickade inte.
Någonting litet saknades.

Han var perfekt normal, för att leva ett så speciellt liv.
Jättesnygg, men ändå inte.
Det hade kunnat vara så bra.

Vi åkte tillsammans i morse. Han skulle hämta sin gamla volvo amazon -64 och jag höll ju på att dö. Igen.
Han frågade om jag skulle med till Ikea. Hur många killar gör det frivilligt?
Varför kunde inte han vara den rätte?

Bu för mig.

Allhelgonaafton.

Ikväll ska jag på maskerad.
Fy fan.
Känns töntigt.
Orkar inte.
Känner mig bakis.
Är nog bara trött.
tlött.

Typ.

Jag har peruk och trikåer. Vet inte riktigt om det är roligt.
Orkar inte bry mig.
Kyss.

Something old, something new..

..something borrowed, something blue.

nej. jag ska inte gifta mig.
Inte på långa vägar.
Undra om jag skulle vilja bli friad till i Idol?
Kanske.

Allt går åt helvete för mig.
Jag förstår att jag är ute och cyklar.
Det här Är inte rätt.
Man ska inte behöva kämpa för livet, bara för att få en kväll, en kyss, en trevlig dag osv. Det är fel. Det är inte okej.

Jag måste flytta nu.
Men var? Jag vill inte flytta ut till Helvete Strand. Jag får fan köpa en lägenhet.
Det är det som sätter käppar i hjulet. Om jag haft möjlighet att sticka skulle jag gjort det för längesen. Tror jag.

Jag orkar inte gråta mer.

Jag vill spela och träffa männsikor och visa att jag är normal..

varför kan jag inte bara få vara Normal?
fan. Jag älskar ju honom.

Barn och sol och höst. Blir inte mycket poesi av det inte.

Idag är det sol och kallt.
Höst.
Vanligtvis betydande depression, i år, rening.

Jag känner mig stark och ny. Kär och lugn.
Skulle dock vilja flytta till större och nyare. Älskar vår fina gamla lägenhet, men har ett behov av nybyggt och fräscht.

Min syster ska få barn. Jag är så glad för deras skull. Och för min.

Tralala.

Friday on me mind.

Fredagkväll.
Ensam.
Ovanligt.

Igår var det representation. Dock inte så värst lyckad. Tror faktiskt att det kan ha varit bland de sämsta, som någonsin åstadkommits, genom alla tider, världen över.

En av oss blev skitfull och drog ner byxorna i trappan på Spyan, hångla med halva inventariet och var allmänt odräglig.
Jag är så glad att det inte var jag.
Jag drack sambuca och prata italienska. Det är inte klokt hur många språk jag kan när jag blir full.

Idag vaknade jag med lite suddig blick och lätta skakningar. Ingen allvarlig bakfylla. Mer smått påtaglig.

Stenhård dag, sedan dags för fredagkvällsplanerna.
Eftersom karln inte kan gå hem som alla andra och mysa, så erbjöd jag mig att följa med honom till hans jävla klubb där vänner skulle spela skivor, men planerna ändrades och jag drog hem själv.
Köpte sushi, ostbågar och cola. Tänkte dricka upp min Stars&Stripes bourbon, men jag var för lat och illamående. Känns så jävla skönt att inte vara bakis imorgon.

Det är helt otroligt. Hur ofta är man själv en fredag?
Liksom bara sitter.
Känns som att jag alltid jobbar. känns som att jag inte ens har tid att plocka med saker i lägenheten, eller sitta såhär. Vara själv. Med tv:n tyst på i bakgrunden.
Jag vill att världen ska se ut som den gör i Scarface. Jag vill ha en lägenhet i guld.
Jag vill att Alla män ska ha uppfluffat hår och smal kostym. Fan vad bisarrt det hade varit. Jag hade ju inte kunnat gå rakt på gatan.

Idag såg jag sötsötsöt på weekday. jag funderar på hur det hade varit om det blivit han och jag. sjukt. fan vad allt har förändrats.
saknar den där perioden.
Massa nya människor. Alltid på samma ställen. Nu är stan övergiven. Ingen orkar längre.
Jag var på 40-årsfest häromdagen och insåg att man faktiskt är vuxen nu.
ojojoj.

Förresten har jag gått och blivit blond. Så himla konstigt. Och uppskattande. Väldigt märkligt. Det ser iof rätt trashigt ut, vilket känns ganska skönt. Tror mer att det uppfattas som snyggkonstig kontrast än blondin.
Alla frågar var jag kommer ifrån.
En gång sa en kille till mig att han förstod att jag hade zigenarblod, eftersom jag såg ut som sånna bondbrudar. Hur ser dom ut?