frihet/ensamhet/enmanshet

Kom hem tidigt idag.
Ljuset gör mycket nu, fast det var förstås mörkt när jag gick från jobbet, eftersom tidigt för mig är sent för Alla andra nio-femjobbare.
Jävligt surt.

Hämtade ut en bok jag beställt. Mycket roligt.
Handlade väsentligheter, knatade sedan hemåt.

Det kändes som att jag var åtta år. Och ensam hemma.
Jag kan liksom inte förstå att allt det här är mitt. Att jag kan göra vad jag vill, äta vad jag vill, spela vad jag vill.
Jag badade med massa skum.
Försökte flyta, jämförde stortårna och kämpade med att hålla andan sålänge som möjligt under ytan.
Sedan pratade jag på högtalartelefon med en kompis från barcelona.
vad fan håller du på med?
badaar.

Idag är jag lite gladare.

Fast sedan grät jag när jag diskade.
Jag såg att äggen gått ut och då kom tårarna,
inte för äggens skull, utan jag kom på hur petig Du var med gammal mat och sånt, men av någon anledning, kunde du alltid få i dig gamla ägg.
Fjantis, sa du, och gjorde en omelett.
Och jag satt i andra hörnet på soffan och tindrade mot dig, alltid, tills du kastade dig på mig med ägg i hela käften och gav mig de smaskigaste pussar en flicka kan få. åh.åh.

Mörkblå.

Varje gång jag fastnar i badrumsspegeln, stirrandes på mig, sneglar jag ner, där står din tandborste kvar
den är ljusblå och jag förmår mig inte att slänga den
jag får ett infall, jag vill kasta mig på den, suga i mig, vill att den ska smaka du
det är som att jag har dig kvar

Idag åkte jag bil
jag tänkte att vi skulle svänga in till vänster, för det gjorde man om man ville åka hem till oss
Tänkte att om du kommer gåendes här nu, så ska jag öppna dörren, ropa älskling, baby
vad håller vi på med!

Så slog det mig. Att tänk om jag skulle komma emot dig, vilja hoppa upp i din famn, tänk om du då skulle rygga tillbaka. Säga något i stil med rör mig inte, jag är inte din, varför tar du dig friheten

Det knyter sig i magen och jag gråter i mitt te.


Och jag försöker ta farväl och begrava,
jag ser att du blivit den du var innan oss
vilket måste vara bra. Det är väl verkligen du. antar jag.

Med mig blev du, något korthårigare, lite längre, muskulösare, något hetare, trevligare,
nu är du tillbaka i din gamla striplugg, din gigantiska rock, förstora kängor och dåliga hållning.
Alla sa det ; fan va snygg du har blivit.

Vi var finast.
Inget och inga kan mätas mot oss,
men jag tror inte att du skulle säga samma sak, jag får en känsla av att du kastat av dig allt, oss
Och det gör så fruktansvärt ont !


Jag har lust att ringa dig, bara prata lite. Jag vet att det inte går.
Tänkt tanken att åka hem och plinga på, spontant, ta en promenad, kanske på kyrkogården där vi gick varenda söndag.
Det sjuka är att just det, att jag tror att du faktiskt inte vill.
Känns ofattbart. rescue blues nu hjälp jag dör.

Fasan.

Jag är så nöjd.

Helgen började med god mat i Hornstull, blev full efter ett glas vin och en öl.
Kände att det kanske skulle sluta i katastrof.
Gick på konsert, träffade en vän till min gamla kille, som jag hängde runt med. Han petade på känsliga ämnen och någonstans under kvällen, blev det fel.
Vi pratade om varandra och efter ett tag slog snefyllan till en aning.
Taxi hem och sov på soffan inlindad i en filt. Efterlämnade även jobbiga sminkrester på soffkudden.


Lördag.
Gick runt och försökte hitta en sjysst skinnpaj. Hittade ingen i min storlek.
Fikade och käkade thai på kvällen med E.
Sedan blev det öl på gammalt hak, därefter den månatliga finfina klubben.
Och Oj, vad kul det var.
Vårat sällskap var blandat. Alla kände någon, men ingen kände alla.
Trevligt
Längesedan.

Alla ville febrilt dra vidare när stället stängde.
Hamnade på Kvarnen.
Kul för första gången.

Gillade en kille.
Han var snäll. Och rolig.
Men där var en annan kille.
Som i hemlighet la handen på min rygg.
Smekte mitt lår när ingen såg.
Gav sprängande blickar och släppte inte mina ögon när han väl fått tag om dem.

Vid stängning ställdes jag inför ett komiskt ultimatum.
Vem skulle jag välja?
Ja, jag är singel. Vill ligga. Se lägenheter. Uppleva disiga mornar och rökiga nätter.

Jag rådfrågade E.
Hon tyckte han den spännande.
Så, vi smet med undanflykter och efterfester och ursäkter. Stackars den andra..
Hem till honom.

Drack folköl och rökte LM.
Han frågade var jag kom ifrån, tretti gånger.
Han grät lite. Berättade om sin sjuke bror.
Vi kysstes ospontant.
Knullade.
Hans händer var bra i mitt hår, vid min nacke och armar. Resten var okej.
Vaknade av att han låg och krampaktigt kramade mina fötter.
Han hade somnat under sexet och sedan låg vi sådär. Skavfötters.
Jävligt roligt.
I lägenheten fanns det mest stöldgods. Den största tv:n jag sett i hela mitt liv, med tillhörande fantastisk historia. "Killen hade köpt en ny, jag fick den för tvåtusen spänn.."
Som gardin hängde en trasmatta.

Jag älskar det där.
Man vaknar.
Luktar hud.
Följer rynkor.
Pressar allt det nakna mot en annan naken. Levande.
Kommer så nära, så nära.

Trots de bra sakerna, hade jag en obeskrivlig ångest efter att jag gått.
Allt kändes äckligt.
Vet inte varför riktigt.


Idag har jag varit på Ikea.
Satt upp ramar, gardiner och bättre mysbelysning.
M var här. Vi lagade mat. Hade sex. Sedan gick han.
Båda vill vara singel. Båda är hemskt nödja med läget som det är.
Känns så befriande.

please get out, get lost

Tänker på mitt ex.
Och snokar. Hittar.

Träffades ute i helgen.
Det var magiskt.
Kändes som att jag lämnade min kropp så fort jag såg på honom.
Gick fram och hälsade.
Vi stod och tog i varandra. Tiden stannade.
Jag ursäktade mig. Måste tillbaka.

Du är alldeles för farligt söt för mig, sa han.

Jag ville åka hem.
Till oss.
Som vanligt.

Det gick inte.
Jag förstod det.
Jag såg honom ramla omkring.
Han är för gammal för det.
Han har gjort det för länge.
Han kommer inte skärpa sig.
Man kan inte ändra på folk.

Senare blev han utslängd.
Fick jag reda på i, rätt tragiska, nattliga sms.

Han jag dejtar kom, M.
M är snäll och klappar mig på ryggen och gör plats för mig på sitt bröst.

Vi har träffats lite efter.
Okomplicerat och skönt.
Inget mer dock. Tror jag.

Imorgon ska jag gå ut.
Och på lördag.
Ledig på måndag.

Raderade ex nummer. Igen.
Ska inte mer nu.
Jag gör bara illa mig själv.
Jagvetjudet.

Det går som smort nu.

Världens vackraste pojke har fötts.

Har inte sett så mycket svart hår på en bebis förut.
44 cm lång och lagom rund.
En riktigt litet barn.
Inget missfoster.
Inget alienliknande monster.

Halv fyra trodde jag att allt var kört.
Dom hade varit inne sedan halv åtta och vi hade fortfarande inte hört någonting.
Men minutrarna efter fick vi alltså beskedet om att allt gått enligt beräkning och att det visade sig vara min systers livmoder som inte var helt utvecklad..

Jag satt sedan i en och en halv timme på jobbet och stortjöt.

Känslan är totalt obeskrivbar.
Lycklig.

Du kan gömmas i min mun, en människa är inte tung att bära på...

Imorgon blir jag moster.

Idag beslutades det om akut kejsarsnitt. Jag håller mina tummar.
Och känner mig helt tom i huvudet och kroppen och förstår plötsligt ingenting.

Han kan komma ut och vara helt fel.
Kanske fel på alla organ. Kanske dö.

Jag försöker att inte vara så glad. Jag skulle bli så knäckt. Alla andra är glada.
Eller förvirrade.
Jag vet inte.
Ska det komma en ny person nu?

Vet inte vad han ska heta.

Har nog aldrig känt mig såhär maktlös.
Och fantastiskt glad.

PirrImagen

Sitter och väntar på han jag dejtar nu.
Han ska komma hem till mig.
Jag har typ pillat på allt hundra gånger.
Det ser ut som att jag har städat.
När jag försöker få allt att se mer spontant ut, ser det ut som att jag har ställt saker i mönster, vilket jag gärna gör för att jag har någon psykisk störning. men.

Jag får det verkligen inte att kännas avslappnat.
Försökte fixa lite punktbelysning. Insåg att jag bara har starka gamla läslampor överallt. .
Så det blir taklampa, 80W, och lite tända ljus.
Cosy.