Juli

Jag sitter i en korgstol på farstun. Barnen har vattenkrig på gräsmattan. Vi skulle egentligen vara iväg nu. Åka och bada. Med packning och planering. Parkeringsplats och släpa tunga väskor. Men jag började göra mat. Jag skar långsamt. I lika stora bitar. Jag har aldrig kunnat det innan. Jag har trott att man måste göra det på tid. Jag lät mig vara, men uppmärksammade ändå. Konstaterade att jag gör ingenting utan bedömning. Utifrånblick. Luften är 37 grader varm. Jag vet det för jag känner ingen skillnad på mina andetag och en lätt bris. Min kropp är tung. På dom höga dahliorna kryllar det av myror. Jag kan konstatera att även det ger mig lätt obehag. Att ingenting är fläckfritt. Till och med när jag ska ta in mina blommor, så uppstår problem jag ska lösa. En undran om det är jag som gjort något fel, även här. Vet alla andra att just den här platsen, där jag planterat mina dahlior, är som gjort för myrinvasion.