Fula regn. (idiot)

Att vi tillhör.
Fast dom inte säger det till dig finns jag här - igenom.
När allt har tystnat finns jag ju bredvid.
Och trots det alltid ensam. Med brustna hjärtat.
Jag bråkar inte mer för dig. Försöker stanna vänta
men samma samma.

Hepp.

Okej.

Nu händer det något. Nu byter jag spår. Jag är så å å färdig.
Jag ska börja jobba extra på demensboende i hopp om att förstå vad jag vill, få ett liv, börja plugga.

Måste göra.
Jag kvävs.

Det är så fint i vårt lilla hus. Önskar att jag var mer pysslig bara.
Folk har så fint och fräscht. Vi har det så "bohemiskt", som min mor uttryckte det. "verkligen jättehärligt" "jamen det är väl kul att inte ha som alla andra".
Men jag Vill ju ha som alla andra. Jag orkar inte vara rolig, ha gammalt skit och roliga lampor.
Det är så märkligt det där.
Varför vill ingen va som dom är?
Alla kunder på mitt jobb vill ha något som den andra har. Dom sitter och pekar på varandra. "Sådär, det där var fint som hon har. Och jag är så dålig och ful men hon är så fin" å man ba va!? Du är typ sjukt snygg och alla vill ha såhär, men inte du för du förstår inte vad du har!
förstår inte vad man har är det det?