Inte den här gången heller.

oups...fem dagar sen. . .

elusive drug.

så jag gick dit. till hans affär där han jobba. han stod utanför och rökte. jag skakade i hela kroppen och kände mig som en fullständig idiot.

vi utbytte några ord.

han skulle ta med sig sjalen dagen därpå.

han var så snygg.

så jag gick självfallet dit dagen efter.

han hade glömt. han hade inte sovit hemma.

"titta, har ju tillochmed samma kläder på mig..."drog lite i den randiga tröjan.

han kramade om mig. vi tog en cigg. prata skit. han sa att han försökte måla, men att det inte gick nått vidare.

hans händer var svarta av tusch. "paint it black..."flinade han och slängde huvudet bakåt.

hans tänder kan vara de vackraste jag sett. en jämn rad av lagom långa, något inåtbödja, fantastiskt sexiga gaddar.

han gör mig svag.

han sa att han skulle höra av sig.

på kvällen sprang vi på varandra ute på ett ställe. båda något förvånade. jag kunde inte sluta titta på honom. ville känna hans hår, hans kropp.

min pojkvän var med, men när han inte såg vågade jag mig närmare min drog. han var full. och olycklig. som en ledsen, liten pojke. han sa att jag såg igenom honom, och det kändes precis så.

den kvällen träffade jag många gamla ragg. vilket har resulterat i en del sms, som jag inte är säker på vad jag ska göra med, nu när jag har Pojkvän.

Idag är det min och mitt ex sjuårsdag. om vi hade varit tillsammans.sjukt.

på söndag ska jag träffa svärpäronen..öh.jobb.
och på söndag är det Ett år sen min finaste finaste vän dog. hårt.

jesus..

jaha. så jag trodde att jag kunde vara trogen.

det har gått exakt en månad, och jag har redan hunnit kyssa ett gammalt ragg och ligga med ett nytt.

jag har inga känslor.

det är så himla konstigt.

det är som att det slår slint. när jag väl träffar en man, så glömmer jag bort alla regler och känslor.

min "nya" är, självfallet, gudomlig.

stor suck.

det är absolut det snyggaste jag sett i hela mitt liv.

mina tankar om att jag inte gillar perfektion kan ju numera dra åt helvete. han Är perfekt.

rent utseendemässigt, och till en början på alla andra plan också.

han har mjuka händer, varm hud. rätt dålig på att kyssas, men är otroligt charmig och sexig.

nackdel, tjackpundare.

jag orkar absolut inte bli någon morsa. jag orkar inte hoppas, eller bli besviken. jag orkar inte med trasiga fönster och plötsliga raseriutbrott. jag orkar inte med knark-are.

men det är klart att sådana killar berör någonting inuti, hundögon efter utspel, mys efter misslyckat sex. allt så svårt, ändå lätt.

i vanlig anda träffades vi av en slump.

stannade till fem.

glömde min sjal.

hade inget nummer.

stötte på honom samma kväll på gatan i en helt annan del av stan.

imorgon ska vi ses.

imorgon kommer min pojkvän hem.

jag vet inte vad jag ska säga.

jag vet inte vad jag vill.

jag ser dubbelt för tillfället.

Han vet vad jag heter, men han kallar mig för Baby.

nu ångar det bakis om mig.

igår satt jag på min systers balkong. vi drack vin, mintshots, salmiakki och en del gin&tonic. sedan gick vi ut. där drack vi öl. rätt många öl. Allt är lite dimmigt. Ingen speciell kväll, ingen rolig ute. .

nu börja jag få en Nick Drake-melodi i kroppen. längesen. Five leaves left var faktiskt den skiva som jag och mitt ex lyssnade på om och om igen under våra första dejter. av någon anledning.

Red House Painters skiva med samma namn, hade vi sex till, va e den typ 75 minuter eller nått ? eh jag vet inte. länge var det i allafall. jag gillar när det går fort. eller inte för fort, men det är så jävla jobbigt att bara ligga och pumpa. då måste man ju fejka liksom. vill ju inte göra nån ledsen.

jahapp.

näe. annars är det väl bra. mår lite illa.

jag har börjat steka ägg. har alltid tyckt att det har varit vidrigt, själva grejen med ägg och så. Men på något sätt känner jag att det är dags att bli vuxen på riktigt nu.

släppa alla tankar och idéer. flyta med, liksom.

jo! han vet vad jag heter.............varför i helvete måste han kalla mig för "Baby" då? det låter så otroligt dumt och tillgjort. "Åh, baby" stönar han ur sig då och då. och jag bara stirrar. Jag stirrar så mycket så att han en gång frågade "Gillar du inte när jag säger BaaaBy..?"

"Jo. jorå, det är bara det att jag undrar vad jag ska kalla dig.."

Jag kallade mitt ex för silver -nej fan jag kommer inte ihåg. det är så jävla jobbigt att hjärnan väljer att glömma. häromdagen tänkte jag "vafan hade mitt ex för mobilnummer?" SEX år har jag slagit det där numret. tjugofem gånger om dagen.

Jag fastnade med telefonen i handen. efter tio minuter kunde mina händer få tillbaka ett fysiskt minne av sifferkombinationen, i huvet stod det fortfarande still.

Han kallade i allafall mig för Sweetnose. Det var mycket gulligare än Baby.

silveröra.det kallade jag honom. pust och stön, det satt långt inne.

together forvever..?

Nu är han bortrest.
jag är ensam och vet varken ut, eller in,

jag saknar honom lite, men inte i närheten av vad jag gjorde när mitt ex åkte iväg. tror jag.
jag funderar på om det egentligen är samma, liksom samma att vara tillsammans. .
huvudsaken verkar vara att någonting fungerar, sedan är det bara att göra samma sak som man redan gjort i sex år.man äter, hyr film, äter, går lite, träffar en vän då och då.

gud vad tråkigt att ha förhållande!
men vad gör man när man är kär?

nu är det så varmt så att jag nästan inte kan andas.måste ut.