13 augusti

Lägger mig på altanen med en bok som fångade min blick när jag gick förbi bokhyllan. Jag har inte läst på flera år. Den här boken gav jag till min mamma när hon hade konvalescens, efter en operation. Hon drabbades av hjärntumör och vi trodde att vi skulle förlora henne. Jag var 17 år. Jag och min syster flyttade hem till pappa för att ta hand om honom. Han kissade ner badrummet och åkte fast för rattfylla. Vi städade och lagade mat. Mina betyg blev lidande och livet stannade upp. Hon opererades den 13 december. Luciamorgon, vi smög upp och gjorde iordning frukost, som mamma alltid brukade göra. Vi satt i tystnad och titta på tv:n. Om hon vaknar, minns hon oss då? Operationen var omfattande och rädlsan för spridning efteråt var ihållande, en lång tid. När jag nu tar fram boken läser jag att den handlar om en kvinna som vid 7 års ålder tar ett beslut om att döda sin vackra, men självcentrerade mamma. Jag minns att mamma sa att hon både skrattade och grät när hon läste boken. Hon låg med en sjal runt huvudet och var beredd på att dö. Vi bad henne komma hem över jul, men hon visste inte om hon skulle orka. Vi tog ner alla tomtar från vinden och klädde granen. Åkte och hämtade henne ute i Älta. Jag minns hennes ögon när hon kom in i lägenheten. 'Hur har ni kunnat ordna allt det här?'. Men på kvällen ville hon åka tillbaka. Hon som aldrig varit trött.