Nytt liv.

Idag för två år sedan fick jag ett omskakande besked. Det var min födelsedag. När jag tittade på telefonen den morgonen, så hade jag flera missade samtal från min syster. Och ett sms: -Ring mamma, du hade rätt. Det är han som är pappan och alla vi tre är hans. Luften kändes tät. Tiden tog stopp. Jag stirrade på meddelandet. Ringde sedan upp mamma som bekräftade. Hans namn, att han kom från Marocko. Jude, med släkten i Israel. Hans familj hade flytt dit när han var 16 år. Vi har en bror. En halvbror. Han är 20 år äldre än mig. Men jag vet vem han är. För mamma spelade hans skivor när vi var små, vi brukade skoja om att han kunde vara pappa till mellansyrran. Dom var så lika. Bara några veckor tidigare hade jag fått ett sms från den äldsta systern, med en bild på vår syster och numera, halvbror. Hon skrev 'Ser du ögonen, det måste vara hennes pappa'. Ett liv har gått. Och jag får reda på min 36:e födelsedag att jag har en pappa, som lever. Som bor i samma stad som jag. -Vill han träffa oss? frågade jag mamma. -Jag vet inte. sa hon. -Han är blyg.