Packa kappsäck.

Tom tom tom.
Avstod från fylla och spelning. Åkte hem istället.
Trots en enorm känsla av tomhet.
Andningssvårigheter.
Ensam, ensam.

Och o, så skönt.

Imorgon börjar en del av min semester.
Jag har fått löneförhöjning.
Vi har ett hus.
Jag har börjat träna.
Det är Jättemånga kalorier i en öl, det såg jag på tv.

Jag lyssnar på neil young, och saknar svunna tider.
Samtidigt som alla platser som alltid känts så otroligt nostalgiska, mest gör mig illamående nu.

Fylleromantiken borta.
Inte intresserad av att blotta mig själv mera. Vill inte bli knullad av främmande män. Orkar inte vakna upp med klibbiga fransar och håligheter i strumpor och själ.

Vet inte vem jag skulle vilja va om jag inte var jag.

All I ever need is you.

Var sak har sin plats, var man sin tid.

Har städat ut det mesta nu. Snart är allt som vanligt.
Back on track. tjo ho. Jag, mina saker, musiken, som tar steget tillbaka så fort en kille tar sig in genom dessa otroligt tröga portar. .. ....

Jag är jättekär och planerar givetvis ett lyckligt och långt framtida liv tillsammans med denna "nya" förmåga.

Fyra månader snart bestämt.

Och nu ska vi alltså börja dejta. Hm.



Sprang på gamla karlar i helgen. "Kom igen. häng på" Gormade jag glatt. Vi bytte nummer och den ena tömde sig själv på "shit asså, Du, DU, jag ringde dig. shit"
"Du ser så Himla mycket äldre ut! Shit asså ! Vad har du gjort med ditt hår?"
Man ba tackskaruha.

Mycket ångerfull över "Vi kanske kan ta en öl som vänner nån dag".
Hur kan en så full människa komma ihåg, Och Våga höra av sig i dagarna tre efteråt?
Att han inte skäms! I do.


Jordens midsommarfest står för dörren och jag har ångest över bikinimodet.
Varför skulle man behöva dela på badräkten sådär?

(Jag vill inte ha badräkt heller, trots att det finns många fina i butikerna nu.)
(Jag vill ha ett glas sprit och en cigg.)
(Jag börjar ett imorgon.)
(Jag ska fan dricka sprit, men jag har inga cigg)

Skäl nog.

Mat och dina pattar, baby.
Mmm.

Grottmannen i soffan intill stånkar sig igenom fotbollsmatch och nachos.

I helgen ska han flytta.
Börjar tänka att jag faktiskt hade det rätt bekvämt innan jag fick en fullvuxen son som ett brev på posten.

På tal om posten. Fick påminnelse av Skatteverket angående min deklaration. 22 Februari lämnade jag in den era subbor!
Nu hotas det med 1000 spänn i förseningsavgift.
Jävla skämt.

Lagom är bäst.

På bordet samlas tomburkar, askfaten, hudkrämer, vanlijsås, ungerskt vin och två halvpackade idioter, som till varje pris vill känns hud.
Den ena lite mer.

Ingen kan förklara varför han inte kan få upp den. Kanske är det gräset, kanske tanken.

Hon böjer sig, vrider, kelar, petar, gnuggar.
Fnitter.
Och sedan tårar.
Varför kan du inte bara ta i mig?
Jag är Van vid starka män din jävla loser.

Och han blir arg. Slår hårt i fasaden.
Luften på balkongen är inte nog att rensa hans tankar.
Men han står där.
Medan hon, återigen, dunkar huvudet i kaklet ovanför toaletten. Knäna gnider ont mot den vita plasten.
Som så många gånger förr.

Tack provokation och oförmåga att bita sig i tungan.