På bordet samlas tomburkar, askfaten, hudkrämer, vanlijsås, ungerskt vin och två halvpackade idioter, som till varje pris vill känns hud.
Den ena lite mer.
Ingen kan förklara varför han inte kan få upp den. Kanske är det gräset, kanske tanken.
Hon böjer sig, vrider, kelar, petar, gnuggar.
Fnitter.
Och sedan tårar.
Varför kan du inte bara ta i mig?
Jag är Van vid starka män din jävla loser.
Och han blir arg. Slår hårt i fasaden.
Luften på balkongen är inte nog att rensa hans tankar.
Men han står där.
Medan hon, återigen, dunkar huvudet i kaklet ovanför toaletten. Knäna gnider ont mot den vita plasten.
Som så många gånger förr.
Tack provokation och oförmåga att bita sig i tungan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar