Och så gick våren över i sommar.
En sommar med diverse trippar, husköp, bilsemester med nätter på stränder mitt ute i ingenstans med långt hår att dra fingrarna igenom och skägg att gnugga sig mot när kylan bet till.
Snickarhänder med grova fåror som förvandlas till sammet när de nuddar min hud.
Ledsna ögon som jag aldrig kommer kunna ändra, ärr och ångest att bara finnas där för att krama om.
Varma sjöar och kalla öl.
Sex i bilar, gräs och rockmusik.
Men så gick sommaren över i höst.
Andnöd och vilse påväg(ar) hem.
Fel nyckel i låset och stirrandes på en dataskärm, okunnig om dagliga rutiner. Hjärnsläpp. Hjärntrött.
Ett år sedan vi gjorde slut.
Du är ute ur mitt liv sedan länge.
Jag är glad att du gjorde det du gjorde.
Att du sårade mig såpass att jag aldrig skulle vilja ta i dig mer.
Jag har svårt att känna tillbaka på det vi hade. Det vrider sig i magen. Jag är övertygad om att du inte skulle kunnat ge mig det jag vill ha.
Jag har gått vidare.
Fast jag tänker ibland på hur våra ögonfransar frös till is på vår sista promenad då tunnelbanorna stod stilla och Stockholm var någonting annat,
allt var så magiskt med dig, J.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar