Varför ser inte du mina tårar?
Hur kan du stänga av när jag mår som sämst?
Varför kan jag aldrig förstå när det är nog?
Hur kan jag ha lämnat ut mig till dig? av alla människor.
Jag trodde att du kunde vårda mig. Att dina smek och ömma ord bara var sån du är. Det visade sig vara tillfälligt. Du är en bluff.
Du mår ju inte ens dåligt på riktigt.
Jag är sargad. Och jag berättar i detalj om Min våldtagna kropp.
Du säger att du förstår.
Men när jag inte berättar.
När jag är ledsen.
när jag tänker och känner. Och Mår.
Då finns inte du.
Då Lämnar du.
Då säger du "Jag sover inte hemma ikväll".
Jag visste inte ens att man hade ett val.
onsdag 10 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar