*

*Jag har klamydia.
suck.

*Jag ska flytta på fredag.

*Jag var på fest igår och är rätt bakis idag. Kvarnen är fan inte roligt.

*Jag är väldigt kär.

Jag går så nära att det bränns.

Jag är kär.

Jag är så ,
kär.


Vi träffades på samma ställe där mina föräldrar träffades. Är inte det fint?
Han är händig och har arbetsmoral.
Det tycker jag känns bra.

Han stannade hos mig från lördagen till tisdagen. Sedan träffades vi på onsdagen igen. Då var han med mig och tittade på nya lägenheten.
Ikväll är jag själv.
Jag saknar honom så.
Det stod puss! på ett kuvert på köksbordet. Han fick ligga kvar när jag gick till jobbet.
Det är första gången.
Jag har inga hemligheter.
Fast det har ju bara gått fem dagar.

Kvarleva.

Funderar över så mycket idag.
Tänker att jag inte alls är något offer. Varken med tanke på barndom eller senare händelser.
Alla har ju varit med om liknande saker.
Men det är så otroligt dumt att man tycker synd om, istället för att berätta och normalisera.
Det värsta och bästa som finns är utanförskap.
I det kan man känna sig så stor att huvudet skjuter sönder plåttak och så liten så ingen någonsin märker vad man är.

Hur har jag lyckats gå runt i flera år utan att synas?
Och dom säger att jag har ändrats, fast jag tror inte det, även om det kan kännas som en tjock dimma. Jag var nog samma.
Men det känns lite som att hela jag har återhämtat mig efter en rejäl hjärnskada.
Jag är vuxen nu.
Det är okej, jag är vuxen nu.

bortbortbort.
(klapp på axeln)

Men, Oj vad jag får ångest av människor jag möter.
Folk som har levt 25 år längre än jag.
Varför kan dom inte bara vara lyckade?
Förstår dom inte vilken panik de orsakar genom att inte vara klara med vad dom vill.
Jag hoppas ju att jag är lugn då, i den åldern. Eller åtminstone påväg.

Jag vill inte skaffa barn nu. Det kan jag bara inte.
Det vill jag inte. Jag ska hänga på uteserveringar i sommar.
Kommer ändå vara så lugnt på jobbet.
Jag ska fan dricka rosé dygnet runt.

Jag skulle vilja sticka något vasst i magen nu.
Vet inte riktigt varför.
Mellanläge här.

Söndag.

Ligger utslagen efter bakismat. 30 liter vatten. Stirrar på Catch me if you can.
Han gick vid fyra. Efter det sov jag till och från. Vaknade upp och kände mig fullständigt borta. Trodde att jag aldrig skulle kunna komma upp igen.

Vi drack vin på ett ställe. Han var artig. Bjöd. Väntade in rätt tillfälle. Kysste mig.
Vi åkte hem sent.
Låg.
Det var bra.
Jättebra sex.
Dock.
Jag kunde inte slappna av, känna. Vet inte varför.
Synd.


Känns dock skönt.
Jag vill inte bli hysteriskt kär. Jag vill att det ska växa fram någonting riktigt.
Och jag vill bo själv.

Om en månad flyttar jag.
Det ska bli bra.

Natten till fredag.

Svårt att släcka ner.
Vill bara sova, egentligen.
Är så slut.

Har fått lägenhet. Närmare stan.
Känns bra.
Men lite förvirrat.
Lite ångest.
Brukar aldrig tänka på pengar, det löser sig ju alltid, men nu ligger det som ett ok.
Hur ska jag ha råd.
Det funderar jag på och därför kan jag inte sova.
Jag vågar inte försöka, är rädd för att jag ska ligga och fundera.
"Fantomerna" hjälper mig att komma bort. Sicken underbar liten bok.

Grannen intill duschar varje kväll. Kommer hem sent. Duschar länge, och går jättetidigt på morgonen. Undra vilka de är.
Idag varvade dom spice girls med techno, så väggarna skaka. Jag längtade bort.

Känns som att dagarna har bestått av bakfyllor och kvällarna inte bestått alls.
Ligger och kollar på bildspel med exbilder.
Vi träffades idag.
Jag hade glömt lite saker.
Det var friktion, men vi pussades inte ens.

Killen från i helgen hörde av sig.
Han föreslog att vi skulle ses på lördag.
Jag sa ja.