torsdag 18 mars 2010
Jag går så nära att det bränns.
Jag är kär.
Jag är så ,
kär.
Vi träffades på samma ställe där mina föräldrar träffades. Är inte det fint?
Han är händig och har arbetsmoral.
Det tycker jag känns bra.
Han stannade hos mig från lördagen till tisdagen. Sedan träffades vi på onsdagen igen. Då var han med mig och tittade på nya lägenheten.
Ikväll är jag själv.
Jag saknar honom så.
Det stod puss! på ett kuvert på köksbordet. Han fick ligga kvar när jag gick till jobbet.
Det är första gången.
Jag har inga hemligheter.
Fast det har ju bara gått fem dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar