Lazy Sunday.

Vaknade tidigt.
Promenerade hem till min lilla mormor. Det är så fantastiskt att bo så nära alla.
Jag njuter till fullo av de små tillfällena som gör det. Och man mår så bra när man gör sånt där, typ tränar. Och ändå är det så lätt att skita i det.
Vräka i sig . Må sämre och sämre. Trött på att äcklas av mina lår, mina armar. Och jag tänker att jag måste ha fel bild av mig själv. När jag ser foton är jag ju mindre. Liten, minst.

Konstigt.

Kollade på tavlor, installationer. Känner mig töntig. Tycker att de är töntiga. Man kan inte säga fult och fint. Vill veta bakgrunden men orkar inte tjata.

Köper mat, spikar upp tavlor, rensar.
Gör jordens godaste middag och tar ett glas vin.
Ledig i morgon.
Snart kommer killen hem.
Det är en fin kväll.
Skulle vilja promenera med en vän, men det går nog inte.

Dessa folk.

Hemma tidigt efter krogen.
Inga pengar, jävligt bakfull och noll engagemang.
Saknar killen.
Snaps är vidrigt. Jag får kväljningar.
Usch.

4:25

Lyssnar på X senaste skiva. Min låt ligger på spår 6. Det är det bästa. Jag sätter oftast på 6:an först, då vet man att det är något bra.

Nu kom solen men jag ligger utslagen och hungrig. Funderar på pizza och sushi.

when you feel you got what you came here for

saknar hans röst och tröst.


Jag måste öveleva den här baksmällan. Men hur?






(jag vill knulla)

What a way to die.

Vaknar i en suck.
Troligtvis kuddränder över kinden, fåglarna sjunger inte den här morgonen.
Tv:n står på högsta och lätt förvirrad fattar jag ingenting.
Jag är ensam, jag är ledig, jag har ingenstans jag behöver gå.
Lycka.

Igår började det med några öl på uteservering, sen försök till utgång i ett folktomt, innan löninghelg Stockholm.

Det är grönt nu.
Jag springer på exet.
Han är dragen. Ler sitt fina. Kramar om och smeker kind. Vill mera. Trodde inte, men nu är det dåliga glömt. Runt runt.

Själv fy fan vad skönt att vara själv. Spy och skita. Har fan glömt hur man gör.
Pojken är i Göteborg och "jobbar".


L ska ha barn. Han har delat upp mitt namn och kommit på en egen version, som hans dotter ska få heta.
Det känns konstigt. Han säger att han vet att jag är den enda för honom.
Vet inte vad jag ska svara på det.


Man kan inte gå ut om man har snubbe. Det är liksom nästan meningslöst. Kändes så igår iallafall. Får bli barhäng i framtiden.
(Är jag klar nu?)

Tillfället.

Jag gör ett avgörande prov.
Första delen idag, gick bra.
Imorgon kan det bli svårare. Men det känns stabilt.

Jag kommer få mer pengar.
Och ett papper på vem jag är.
Det är bra.

Jag vill ha fler sådana.
Var bor jag.
Vem är jag.
Vad gör jag.

vem är du?




Jag har ätit godis till förbannelse. Försöker hålla sockret i rullning.
Går runt kvarteret och träffar alla. Inklusive mitt ex vän som meddelar att ex är precis innanför dörren, och jag får därmed skynda iväg. .(saknar honom lite)

Ångest över solen och många smala, bruna, smala, ben.

Var ute i helgen. Träffade Alla.
Gick på efterfest.
Sjukt full.
Svårt att uttala mitt namn.
Undvek även att hälsa på vissa i rummet. Vilket såhär i efterhand känns lite pinsamt eftersom det var i en etta på ca 35 kvm. Gatan har jag i mellertid ingen aning om.

Två månader har firats med röka och thai.
Om en månad flyttar delar av oss till hus.

Sömn och köra stenhårt imorgon. Sen är det vår.
Jag ska dra någonstans, snartsnart.

What's on your mind?

Jag vill dö.

Hade gärna skrivit på facebookstatusen. Känns dock som att det skulle orsaka onödig nyfikenhet alt rent gottande.
Jag har mått skit hela veckan.

Känns som att jag har någon slags depression. Som liksom bara är.
Lite ångest. Inga kläder. Ingen tid. Massa tid. Inget liv. För mycket att göra. För lite..

Jag vill dö ö ö ö.

Jag vill åka bort.
Och dö.

Nu ska vi flytta isär. Nu har han köpt eget. undra hur det kommer bli.
Han ska bo långt ute på landet. Jag ska hälsa på på helgerna.
Jag mår inge bra.
Jag vill gråta.