Jag saknar dig så

Min längtan värker i hjärtat. Alla stunder då jag inte är sysselsatt gör det fysiskt ont. Jag förstår att det är över. Allt är sagt. Det finns ingenting kvar för honom att hämta.
Han trampar nya stigar och ger sin kärlek till folk som har ett annat avstånd till honom. Dom som inte kan skada eller riva upp. Han lockar dom och dom kommer närmare men han drar sig ur som vanligt. Jag kan se det. Och då njuter jag. Ingen ska få komma nära. Nånsin.
Hur kan min längtan vara så stark när han bekräftat att hans aldrig var?
Varför rinner mina tårar i en säng, i ett ensamt rum, när min familj ligger i ett annat. Jag måste vara nära honom mest på kvällarna. Jag måste känna honom i min kropp.
Jag vill så gärna skriva till honom att jag saknar honom så mycket. Därför skriver jag här istället. Jag skulle aldrig få något svar.
Jag är som det fula jobbiga ragget man råkat dra hem från krogen som aldrig slutar ringa. Någon gång får man för sig att det kanske är trevligt att ta en öl ändå. Men aldrig är det värt det.
Jag vill skriva att jag fantiserat om att han tittat på..
Jag föraktar migsjälv. Och mest föraktar jag honom som inte stod vid sitt ord. Jag kommer aldrig mer tro på en man som säger sig tro på kärlek. Aldrig.

Hjärtat

Jag kan följa vad han gör på nätet. Han kan följa mig. Vi kan sitta tysta bakom skärmar och ha koll. Vi behöver inte ses. Det räcker så. Vissa dagar ger det avsmak. Han är inte klok. En galen människa. En riktig narcissist. I detta fall inte ett uttjatat uttryck utan oerhört träffsäkert. Jag är psykopat. ’Vi är båda psykopater vet du.’ sa han. 

’Jo. Det är väl så.’ höll jag med. 

Min hjärna förstår exakt hur han är. Hur många hjärtan han krossat. Han får mig att jämföra mig med andra kvinnor. Han får mig att vilja vara smal och operera mig. Han får mig att skämmas för min kropp. Han får mig att känna mig kvinnlig när vi är tillsammans och manlig när jag är utan honom. Han balanserar mig och utan honom får jag inte luft. Utan honom varje dag är ingenting roligt. Han kan förstöra en hel dag. Och göra mig glad i säkert två timmar. Han får mig osäker och gör så att jag känner mig som en kuf. Sedan roligast i världen. Tills han visar att det är nog. Då sjunker jag igen.

Jag vet att enda sättet att fånga hans intresse är att dra mig tillbaka. Men hela jag vill göra tvärtom. Jag vill ställa mig på Sergels torg och skrika KUK.

Jag vet att det har motsatt effekt. Men det känns så falskt att spela.