Hjärtat

Jag kan följa vad han gör på nätet. Han kan följa mig. Vi kan sitta tysta bakom skärmar och ha koll. Vi behöver inte ses. Det räcker så. Vissa dagar ger det avsmak. Han är inte klok. En galen människa. En riktig narcissist. I detta fall inte ett uttjatat uttryck utan oerhört träffsäkert. Jag är psykopat. ’Vi är båda psykopater vet du.’ sa han. 

’Jo. Det är väl så.’ höll jag med. 

Min hjärna förstår exakt hur han är. Hur många hjärtan han krossat. Han får mig att jämföra mig med andra kvinnor. Han får mig att vilja vara smal och operera mig. Han får mig att skämmas för min kropp. Han får mig att känna mig kvinnlig när vi är tillsammans och manlig när jag är utan honom. Han balanserar mig och utan honom får jag inte luft. Utan honom varje dag är ingenting roligt. Han kan förstöra en hel dag. Och göra mig glad i säkert två timmar. Han får mig osäker och gör så att jag känner mig som en kuf. Sedan roligast i världen. Tills han visar att det är nog. Då sjunker jag igen.

Jag vet att enda sättet att fånga hans intresse är att dra mig tillbaka. Men hela jag vill göra tvärtom. Jag vill ställa mig på Sergels torg och skrika KUK.

Jag vet att det har motsatt effekt. Men det känns så falskt att spela.