Min vän är död.

Ute igår. Drack öl, blev full, hade kul, riktigt kul.

Vi gick vidare. Där blev det ännu roligare. Roliga människor och många drinkar.

Jag träffade en gammal vän som jobbar i baren. Nämen, när började du här?
Väl medveten om att han jobbat där ett ganska bra tag.
Jag mår bra. Mitt liv är bra. Blabla. Börjar jag sluddrandes.

J är död. säger han.
Haha, vad sa du?!
Han är död. Tog en överdos.

Va? Vad? Jag förstår inte. Jag.förstår.inte. Fattar ingenting. Han kan inte alls vara död. För jag skickade mejl till honom i förrgår. Och visserligen har han inte svarat ännu. Och mobilnumret måste vara bytt, för mitt sms kom inte fram.
Men jag ska titta mejlen igen, han borde ha svarat på mitt SkaViHookaUp-mejl, vid det här laget. För, han kan väl inte vara död?

Vi träffades på gymnasiet. Vi var bästa vänner. Syskon. Par. Bästa bästisar. 24/7. Jämt.

Sedan hände någonting. Och det gjorde så att vi tappade kontakten. Träffades några gånger ute. Han, alltid lika snygg och charmig.
Skrev om honom 27/6. Att jag sett honom på stan. Han dog dagen efter. Fick jag reda på igår.

Har i några veckors tid tänkt mycket på honom. Tänkt att det kanske är dags att ta upp kontakten. För jag har saknat honom något enormt, och jag tänkte att vi kanske kunde försöka på nytt.
Men nu är han död. Överdos.
Knarket. Det här knarket som inte fanns med i bilden när vi var med varandra. Iallafall inte i stora mängder.
Nu hade det uppenbarligen blivit ändring på det.

Min finaste, bästa, älskade kompis är död.
Och det skär i hjärtat.
Antagligen gjorde han det med flit, han hade det för svårt här. Och jag är så arg på honom för det. Jag är så jävla arg på honom att han lämnar mig ensam. Vi hade fakiskt en dröm. Han var min fucking jävla dröm.

Jag vill krama om honom och säga att allt är okej. Jag vill att han ska komma tillbaka. Jag skulle lova att ta hand om honom för resten av våra liv. Jag skulle göra vad som helst. Visste han inte det?