Nu börjar jag känna att det kryper lite i kroppen. Skulle det inte vara väldigt mysigt att ha någon att krypa ihop hos. Någon att gå promenad med. Äta våfflor. Dricka vin. Åka ut till landet och göra brasa, med.
Jo. Det är nog det jag vill.
Jag önskar att jag skulle vilja göra allt det där med exet. Men det känns som att jag behöver någon ny att visa upp för familjen. Någon som har en massa saker att berätta om sitt liv. Någon med andra ideér, andra tankar.
Och det är väl inte så konstigt i och försig.
Ändå så håller jag på att packa min väska, jag ska bo hos Exkillen i minst en vecka, pga begravning och därav släktbesök. Kanske gör det så att känslorna kommer tillbaka. Kanske blir det precis tvärtom.
Det känns lite stramt mellan oss. Vi är inte riktigt synkade. Men men.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar