Semester.

Idag har jag huvudvärk, svullna ögon och jag känner mig fet.
Det var längesedan jag kände mig såhär fet.
Jag ska ha mens och har gråtit, nästan, oavbrutet sedan igårkväll.
Efter en halv flaska vin somnade jag i soffan, gick upp och borstade tänder, kände mig som en loser, gick och la mig.

Lyssnar på P1. Tycker att det är märkligt att man måste göra ett program om en bok som "ingen riktigt förstår", som man kallar mästerverk, men som de flesta nog lägger ifrån sig. En kultbok ingen har läst. Djuna Barnes, Nattens skogar.
Jävla töntar. Ni fattar Ingenting!

Sommar med Ulf Danielsson var jättebra. Jag grät.

Here for you,

Sushi och rött vin, det är ensamhet.
Det är tröst, lite chick lit men mer skönt än sorgligt.

Jag gråter lite.
Har semester nu.

Gick uppgivet från jobbet.
En känsla av att behöva åka hem och städa. Försökte istället få ihop en liten utgång. Men folk trillade av, så jag köpte med mig, tog tunnelbanan på fel linje, nödvändigt med en lite promenad.

Funderar över nätter på berg och mornar i armar.
Har ingen längtan, undrar mest om det är en fas, nästa år kanske jag vill igen. Och oj vad ett år går fort.

Jag mår bra av att vara själv.
Jag hade glömt det.

Notis.

Kommer du ihåg när du skickade efter Kissgubbar från USA?
Jag tyckte att det var jätteonödigt. Du var närmare trettio, och Kiss var inget jag kunde relatera till.
Du berättade självklart om katten och räven och Gene. Och visst, snart förstod jag väl ungefär hur stor betydelse det hade för dig. Dom fick stå kvar.
Varsin lucka hade dom i den stora Ikeahyllan. I resterande 30 fack trängdes våra skivor i bokstavsordning.
Några böcker och kondomer i en glasburk bakom.

Häromdagen fick du barn.

Jag pillade mig i naveln som vanligt.

Du skriver att inget är annorlunda.
Det är vad man gör det till.
Hon är söt. Ser ut som en eskimå, jättelik dig.



Jag är glad för din skull, men det är klart att det känns.

Törst.

Kroppen värker.
Jobbar över varje dag den här veckan.
Stressar, pressar. Finns inte tid att hinna med någonting.
Försöker unna mig god mat. Det blev sådär. Som vanligt. Det Är fan inte gott att äta ensam.

Promenerar hem. Blicken i marken. Blir äcklad när någon tittar på mig.
Konstig känsla.


Diskar tredagarsdisk.
Klarar inte av Amanda Jensen-sommarprat. Mår inge bra av hennes röst. Vet inte varför. Reflekterar lagom mycket över det. Stänger av, halvsover i soffan.

Bakis och dan.
Var ute igår. Hade skitkul. Trevligt.
Nuförtiden är det Trevligt att gå ut. Det är fan helt sjukt.
Vaknade av att en naken, muskulös, tatuerad, långhårig man kom krypandes över mig vid tretiden.
-Vad har du ätit för gott.
-Aioli.
Han tar en stadigt grepp om min nacke. Vänder mig bort från honom, fortfarande vilandes vid hans bröst. Sov nu, baby. Försök att sov nu.
-Men, men
-Älskling. Du kanske måste köpa tuggummi imorrn.

Romantico.

Sommarkärlek.

Började jobba idag.
Hårt efter bad, familjer, vänner, smultron och långa mornar.

Ser på mina händer att ådrorna börjar synas. Streck som stannar kvar efter grimas vid munnen. Ett tryck av ångest i magen. Trodde aldrig jag skulle bry mig.

Igår badade vi nakna i solnedgången. Simmade. Lekte. Längesen man var barn. Äntligen har jag hittat tillbaka. Det är inte farligt med mjuk botten, och historierna om liken, fulgubbar och spökrum var bara påhitt.
X antal år senare.


Första kvällen isär. Gick hem från jobbet.
Ska bli min nya grej. I gympaskor och hela kitet.
Han har köpt en stor leksak till sig. Verkar glad.
Fast arg när vi pratar för han står i boden och hatar mygg.
Det var inte jag som ringde.
Imorgon kommer han och kryper ner hos mig.

Jag träffade mitt ex. Han ville också krypa ner hos mig.
Men den gubben gick inte.
Jag förklarar mig härmed trogen.