Kommer du ihåg när du skickade efter Kissgubbar från USA?
Jag tyckte att det var jätteonödigt. Du var närmare trettio, och Kiss var inget jag kunde relatera till.
Du berättade självklart om katten och räven och Gene. Och visst, snart förstod jag väl ungefär hur stor betydelse det hade för dig. Dom fick stå kvar.
Varsin lucka hade dom i den stora Ikeahyllan. I resterande 30 fack trängdes våra skivor i bokstavsordning.
Några böcker och kondomer i en glasburk bakom.
Häromdagen fick du barn.
Jag pillade mig i naveln som vanligt.
Du skriver att inget är annorlunda.
Det är vad man gör det till.
Hon är söt. Ser ut som en eskimå, jättelik dig.
Jag är glad för din skull, men det är klart att det känns.
tisdag 20 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar