Vemodigt kommer jag på;
(hon brukar alltid sitta och sluddra efter tre glas vin)
-Han scha att han tyckte ja va en smart och fin tjäj. Att jag ä schnygg och säxig.
Jaja. Brukar jag tänka.
Du är ju ingenting.
Jag är något mycket större.
Även om det låter hemskt, vi är ju vänner och så, men du är faktiskt totalt jävla ointresssant som person, jag däremot tycker och tänker saker.
Men,
Hon lyckas ju faktiskt bli omtyckt av folk.
Hon håller med. Skrattar glatt. Har lagom koll på musik och litteratur.
Medan jag alltsomoftast hamnar i bråk eller spänningar med nya och gamla vänner. (För att jag har en egen åsikt? För att jag inte skrattar med?)
Hon är intresserad av mode.
Något som alltid varit lite av ett tabu för mig. Att vara någon slags modeslav var idioti. Pinsamt, dumtihuvet.
Att posa framför spegeln och samtidigt ta kort på sig själv förblir fullständigt galet.
Men nu sitter jag här själv. Hämmad och nästan oälskad.
Medan hon säkert är ute på baren i någon slags transparent topp, försöker få någon kille med dubbelnamn, som jag ändå Aldrig skulle vilja ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar