Hans hand söker sig uppför mitt lår.
Tar ett stadigt tag om min handrygg. Letar sig in mellan fingrarna. Det flödar.
Värme, tryck.
Bilen i vakuum och vi är högre än alla andra.
Både fysiskt och själsligt.
Är det det här som är kärlek?
Jag har letat på så fel ställen.
Jag har lurats av förklädda.
Trodde att det skulle vara så mycket mer.
Att det skulle kännas direkt, öka successivt och blomma ut i vi gifter oss härochnu.
Under fyra månader har det krypit på starkare.
Diskussioner, delade åsikter, skilda meningar.
Badlands, han tar sin hand från min höjer radion, dunkar halv fyrtakt i ratten.
Letar sig tillbaka.
Jag har dragit in händerna nu och pressar lätt mellan knäna.
Han tittar oförstående på mig. Blickar mot vägen sedan tillbaka på mig.
Drar upp min vänstra och kramar den lika stadigt, om än nu med mer känsla.
Formar en pussmun, himlar fladdrande med ögonen och de långa fransarna, dunkar i ratten.
"Kom igen då stumpan, det svänger ju."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar