För mig är det några stationer.
Lite gångväg och alldeles för många tankar.
Alldeles för stark hunger och kramsug som gör att allting känns förjävligt.
Undergångsmess och tårar nära att brista.
Men sedan,
väl hemma i mitt varma kök.
Fixar lite käk, tar ett glas vin. Musik, lite det och lite det.
Å jag mår så bra.
Jag är så glad att det bara är jag hemma.
Att jag får ta på mig de absolut fulaste mjukbyxorna och tvätta av mig dagens maskering.
Män har ersatts av,
mig
(Vi har bråkat på sistone. Obefogad stress och uttråkning.)
Jag funderar över de där äldre som alltid vill sitta vid barnborden.
Och jag tänker att jag förstår att det är ju dom som har fattat grejen.
Alla de andra som sitter kvar och håller masken. Skitskrajja att bli upptäckta.
Rädda att vidga sina vyer. Ältar dag efter dag att det är så och allt är det.
Medan den där jobbiga vintanten smyger runt bland ungdomarna, intresserar sig för nya tänk och uppmuntrar oskulden. Fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar