måndag 8 november 2010

In a bed where you used to be.



Tomma himlar och långa steg.
Blev för full i fredags. Har ångest, som vanligt.
Lördagen var bättre. Mycket bättre.

Gick till doktorn idag.
Hon sa att livet är hårt men såg lite lidande ut när jag berättade vad det var som drev mig att söka.
Hon undrade om jag hade pojkvän. Ifall vi bodde ihop.
Och jag undrade vad hon skulle säga om jag sa att jag var en polygam lesbo med inriktning på äldre damer el liknande.
Skulle jag falla inom ramen för regelrätt terapi då?


Allt känns bara konstigt. Sådär som jag trodde att det skulle bli, trots att jag intalat mig själv att det bara var fördommar och att hon inte alls skulle tycka att det var jobbigt att jag nu låg på hennes bord.
Kanske tar man bäst hand om sig själv.
Kan jag inte ha mer självrespekt än så? Varför har jag behov att prata om skit för?
Kanske dags att fatta att man faktiskt måste tugga i sig ibland och emellanåt svälja något för stora tuggor. Strupen vidgas. Jag kommer inte dö.


Natten till söndag promenerade vi upp mot slottet, sval promenad från Regeringsgatan. Med andra ögon såg jag Stockholm.
Honom vid min sida. Precis sådär som jag alltid tänkt.
Vi var kusligt ensamma.
Och vi konstaterade att det är så skönt att känna en fast punkt.
Jag förstod att alla de män jag träffat, när saker och ting inte stämt med mina, när världarna varit på tok för långt isär, varit menade att förfalla till fördel för min nuvarande självklara s j älsfrände.

Han berättade om sina långa resor. När han suttit på tåg och flyg med en enda längtan. Stockholm.
Och jag flinar för mig själv.
Kramar hans stora tumvante innehållande grov arbetarlabb. Petar in ett finger i hans seniga sida när han blir alltför klyschig. Smeker upp hans mungipor när han snabbirriterat hugger tag i något jag lättvindigt slängt ur mig.

Vi går till stället vi träffades på. Och cirkeln är sluten.
8 månader har gått.
Varför kämpa emot?
Du föll på plats ganska direkt.
Och du blir mer självklar för varje dag.



Den högra sidan är bara Din nu.
Skulle du välja att gå byter jag nog fan ner mig till en 90 centimetare.

Inga kommentarer: