Jag umgås med äldre generationer och häpnar över lugnet, men också oron och osäkerheten.
Det där som man ser sig själv växa ifrån efter ett långt och innehållsrikt liv.
Det är nog så att man aldrig kan känna sig trygg när man inte är i sitt rätta element.
Och vad är mitt då?
Krogen.
Jobbet?
Tvåsamhet?
Ensamshet.
Kanske tar de ut varandra. Och antagligen är det okej.
Hon drog täcket över deras huvuden. Låg med håret i hans mun och munnen i hans bröst.
Det stannade så.
De stannade så.
Hans andetag sakta, hennes stillnar.
Värmen ångar snart ohållbart då han drar upp henne i skinnet och kysser försiktigt hennes näsa. Smeker gommen, svettdroppe i mungipan och solen tränger in genom draperierna.
Klockan ställs om och vi vinner tid.
En dag om året är allt som jag vill.
Stressen avtar och minsta lilla är glädje.
Disken hopas inte mer. Jag tvättar av efter mig och du torkar. Jag skvätter och plötsligt har du prickig korv i pannan.
Liggande under fönsterbläcket i gammal blomjord skrattar jag tills du inte kan hålla dig mer och lägger dig på mig och kramar för livet och jag brottar bort dig och ditt hår i min mun.
Vi ska köpa svennebanansaker i Kungens kurva och äta mat för tio kronor. Men det är barnfamiljer och fulla parkeringar. Och vi är inte där ännu.
Du och jag kanske aldrig kommer riktigt ända dit, och det känns skönt. Vi köper frysta dumplings istället och äter med pinnar.
Vi gör stjärtövningar framför tv:n för du har ont i ryggen och jag börjar få slappröv.
När allting bara gått och blivit mörkt medan han satt upp hylla och hon dekorerat med sina finaste vinyler klär han på henne tjocka tröjan och hon lånar ut sina hjärtstrumpor. Raska promenaden för dem närmare än nånsin och han berättar om rädslan att vara misslyckad och lyckan att vara någon för henne utan att vara någonting för sig själv. Undrar om hon aldrig kommer tröttna och påpekar att det gör ont varje gång hon säger att det får vara nog. Hon lyssnar som aldrig förr och hör hans vitgröna gympadojjer traska mot gruset och hon känner att bara hans vantklädda hand i hennes betyder mer än allt, precis allt, som varit innan den här stunden.
Man måste hem till Beck för god avrundning av helgen, där söndagen inte längre känns så makaber som innan skoldan. Man kan äta tryfflar och tända ljus.
Innan han släcker lampan fångar han in henne i sina armar en sista gång för den här kvällen. Smeker hennes flätade hår kallar henne vacker, handflata lätt neröver hennes rygg.
Sedan den där oskyldiga pussen i pannan som bara min pojkvän kan utdela när man helst av allt vill att han ska fingra längre ner och våldsamt men lagom trycka sin tunga mot min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar