The Passover.

du vet lika väl som jag att det här är en kamp på liv och död.

Jo, det var ett missfall. Vilket alltså var bra.

Nu har jag satt in en fucking spiral, vilket var det värsta jag någonsin upplevt.

"Tog du en alvedon innan?"

"ja det gjorde jag. dåra?aaaaaaaaaaaaaahhhhhhh".

Väggarna skaka och tårarna spruta. varför har jag aldrig hört att det ska göra så ont förut?

nu sitter den iallafall där och jag hoppas att den kommer göra det ett bra tag till..

jag ska fan inte ha barn än.nej det ska jag inte.

vi var på landet i helgen. det var skönt och uppvilande. men plötsligt så kände jag, för första gången, att jag inte darrade av kärlek till min kille. har ingen förklaring till varför. och det störde mig.rätt mycket.

en kollega till mig sa att "ja, nu är det ett halvår, då får vi se om det håller eller inte. det är ju nu förälskelsen lägger sig och då vet du om du vill leva med honom eller inte.."

en tomhet fyllde mitt huvud. jaså. förälskelse? ..

det skrämmer mig rejält att jag börjar känna att det kanske bara var hans utseende och någon slags förälskelse mellan oss. Kan jag verkligen leva med den här killen? och ska inte det kännas självklart i sådana fall?

idag tog jag lite ledigt. jag ville att han också skulle göra det. men han stannade bara till frukost. sen fick jag dagen för mig själv. vilket nog var rätt bra.

jag har skrivit en massa låtar, vilket jag inte gjort på ett bra tag nu. har fan aldrig tid att ta upp gitarren ens. redigerat en del bilder och lyssnat på musik. fan det är ju så jag vill ha det. kanske har jag inte tid för ett förhållande just nu? det här kändes som en lyxdag, men det är ju det här jag måste göra för att överleva.

varför väljer man män framför sitt eget liv? när ska jag lära mig?

varför den här fegheten..

Och imorgon fyller mitt exfan år. vad ger man till ett sånt? tänkte skicka ett kort men...kanske är bättre med att erbjuda lite flyttplockhjälp istället. ett glas vin?oliver, salta pinnar?Drinkar?Kyss?Bröst?Desperat?

Here comes november.

Mitt ex har flyttat. Till en av lägenheterna som vi tittade på. jättefin. jättekul, för honom.
Och det är ju så, att jag vill unna honom allt. Jag vill aldrig mer göra honom illa eller ge honom falska förhoppningar.
Jag gick upp med en blomma och några bullar, och sa hej då till våran lägenheten som jag, pga mitt dåliga uppförande blev utkastad från, för nästan ett och ett halvt år sedan.
Vi käkade lunch, jag grät, han kramade om..
Efteråt var jag förvirrad. Jag hatade att jag gått vidare. Att jag nöjt mig med en annan. Att jag inte kämpat lite till. Att jag inte är tillgänglig.

Min kille håller på att strula som vanligt. Får psykbryt och måste gå hem från jobbet.
han pratar inte med mig. säger inte ett ord. vill vara själv. skriker och gormar.jag hatar. hatar att han styr mitt liv. hatar att han gör mig ledsen. hatar att han får mig att sitta och åka genom hela stan i minusgrader och mörker. hatar att han är en drama queen. hatar att jag älskar. Undrar om jag verkligen älskar.

I love you, but goodbye.

Baby love.

Jag kände mig en aning febrig. visste inte om det var höstmörkret eller stressen som fick mig att vilja ligga hemma med täcket över huvudet.

Men där låg jag i allafall. Tre dagar eller något sådant.

En natt vaknade jag av att det högg till i magen. På morgonen började jag blöda, mens hade jag för en knapp vecka sedan och blev därför rätt så nojig.

Låg ett tag och försökte att inte bry mig. Det gick sådär.

Ringde sjukvårdsupplysningen och fick order om att åka in akut.

Jag har skräck, total jätteskräck, för sös. Det hände saker för några år sedan som gjorde att jag fick lov att uppsöka sös akutgyn, och därefter gå regelbundet för provtagningar. Har inte varit där sedan dess och kände nu hur paniken kom krypandes.

Killen mötte upp mig i Skanstull och vi åkte tillsammans.

Flippade ur totalt när jag kom till väntrummet och togs om hand nästan direkt. Fick göra gravtest och ta blodtryck, som låg på 130!...

Vi satt och vänta ute i korridoren. Pratade om allt möjligt och började nog glömma bort varför vi var där, när sköterskan kom ut och sa "Ja, du är ju gravid......."

Det svartnade för ögonen på båda oss. Jag var ju väl medveten om att så nog var fallet, fast ändå inte...

Han trodde att vi skulle behålla det. Jag visste inte alls vad jag trodde, ville, tänkte..

Jag fick träffa doktorn, en snygg en, jaja, hm, han gjorde ultraljud och kände och klämde.

Men han såg inget. Vilket är mycket oroande.

Jag fick ligga kvar över natten. Vilket inte var en så rolig upplevelse. Min älskling fick gå hem. Men klump i halsen.

Risken är att det är en utomkvedsgraviditet. Alternativet ett tidigt missfall, som vi får hoppas på. Vilket i sig känns hemskt att behöva göra, dock skönt att inte behöva ta ett abortbeslut.

Idag fick jag gå och göra hormonprov. Sitter och väntar på provsvaren. Kanske måste jag åka in idag och opereras. Känns, förjävligt.

Men, kan ju inte klaga direkt, den här sitsen har jag ju faktiskt satt mig i alldeles själv. Ja, med lite hjälp från karln dåra.

Johnny, för fan

Stay with me, baby
Till johnny comes
Hell come one day, I know it
But he's having fun
Hes out painting the world scarlet red
And he's left me alone to be blue
One day hell come to take me away
From this love Ive been sharing with you
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Stay with me, baby
And hold me near
Just the way johnny used to hold me
When he was here
cause when last he was here, we were kissing
And I thrilled to the way he spoke my name
When he thinks of the true love hes been missing
Hell be coming back to stake his claim
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Since johnnys been gone
You have dried all of the tears I have cried
Wont you stay here by my side
Till johnny shows
And I'll tell johnny he's come too late
Just how long did he think I would wait
And then stay with me forever
Wont you stay with me forever
After johnny goes
Stay with me, baby
Forever and ever and ever and ever
Stay with me, baby