first of the gang

Är ledig. Har varit det i en vecka nu. Ombyggnad på jobbet. Full lön, full fritid.
Ångest över att göra något bra. Något viktigt. Få dagarna att gå på bästa sätt. Varför kan man inte bara slappna av? ?

Har en berättelse som ligger i huvudet. Som växer, måste skrivas ner. Har ingen tid.

Var hemma i min lägenhet. Blev sjuk i lungorna direkt. Så jävla dammigt. Djur i sittpuffarna. Tänkte köpa dammsugare idag. Vaknade och mådde konstigt. Soligt.

Ångest.

Blev arg på killen igår.
Skulle gå på bio.
Möts av en slashas med för stor rock, pösiga jeans, oklippt hår, blekvit i ansiktet. Skäms.

Vill att han ska bry sig. Vara medveten, självsäker och snygg.
Orkar inte driva på. Vill inte släpa lasset själv.

Vill ha en man som är bestämd och bedårande. Som vet vad han vill.
Kanske har jag det. Det är säkerligen mig det är fel på. Jag ställer orimliga krav.
Stackarn, hade legat sjuk i en vecka. Och jag tycker att han ska se fräsch ut. Kanske inte så lätt.
Den här jävla stoltheten.

Jag slår på tangenterna. Jag måste få ur mig. Jag håller på att bli tokig. Jag bor i en lägenhet som nu blivit mitt hem. Med en man som nu blivit Min man.

Jag gjorde inga val själv. Det bara blev så. Eller, hur mycket styr man, egentligen?

Kan inte skriva här. Han får inte se. Egentligen får ingen se. Då kan jag inte skriva vad jag vill. Det hämmar.


Vill spela. Har gitarrerna i andra lägenheterna. Tänkt köpa piano i flera år nu. Sen jag lämnade mitt underbara i föräldrarhemmet. Måste få ur mig. Fingrarna värker.
Fick tillbaka 2500 pix på skatten. Kanske ska jag..?
Måste köpa strängar.

Var på Exets spelning. Han blev glad. Han trodde jag var singel. Förklarade varför jag mår så bra med min kille. Nu har han inte hört av sig. Han har nog bestämt sig. Känns skönt. En lättnad. Men ändå otroligt läskigt.

Häromdagen slog det mig att han en dag ska dö. Jag har sedan länge varit medveten om att vi alla ska dö, faktiskt. Men det var vekligen som en käftsmäll att komma på att Han faktiskt ska dö. Min första kärlek. Han som jag lämnade. Han som får mig att böla bara jag ser människan. Han har bara mig. Hans familj är borta. Och nu är jag det också.

Go easy in me tonight.

Mitt hår blir bara kortare och kortare. känner mig lite som en tant. men det är okej.
Inatt drömde jag om sex, imorse gick min dröm i uppfyllelse.
Och rätta mig om jag har fel, men man har ju inte bra sex med alla man förälskar sig i. Jag om någon vet.
Hur många gånger har inte mitt hjärta skakat och tanken på att "det här,det här kan vara nått.." tillslut blivit vardagsmat.

När man har sex med någon, som det bara inte fungerar med, är det inte så att det speglar hela relationen? man kan väl lika gärna tacka för sig direkt..eller?

Jul.

Idag är det julafton.
Killen är med sina föräldrar och jag är kvar i stan. När jag dagen innan, alltså igår, gick från jobbet och skulle inhandla de sista klapparna, kände jag sån enorm frihet.
Ensam igen.
Jag hade knorrat lite för att han skulle åka bort. Nu kände jag att jag saknat mig själv lite för länge.

Vår lilla hund är i himlen nu. Det är så tomt. Det är så sorgligt. Min finaste vän och syster.

God jul.

The Passover.

du vet lika väl som jag att det här är en kamp på liv och död.

Jo, det var ett missfall. Vilket alltså var bra.

Nu har jag satt in en fucking spiral, vilket var det värsta jag någonsin upplevt.

"Tog du en alvedon innan?"

"ja det gjorde jag. dåra?aaaaaaaaaaaaaahhhhhhh".

Väggarna skaka och tårarna spruta. varför har jag aldrig hört att det ska göra så ont förut?

nu sitter den iallafall där och jag hoppas att den kommer göra det ett bra tag till..

jag ska fan inte ha barn än.nej det ska jag inte.

vi var på landet i helgen. det var skönt och uppvilande. men plötsligt så kände jag, för första gången, att jag inte darrade av kärlek till min kille. har ingen förklaring till varför. och det störde mig.rätt mycket.

en kollega till mig sa att "ja, nu är det ett halvår, då får vi se om det håller eller inte. det är ju nu förälskelsen lägger sig och då vet du om du vill leva med honom eller inte.."

en tomhet fyllde mitt huvud. jaså. förälskelse? ..

det skrämmer mig rejält att jag börjar känna att det kanske bara var hans utseende och någon slags förälskelse mellan oss. Kan jag verkligen leva med den här killen? och ska inte det kännas självklart i sådana fall?

idag tog jag lite ledigt. jag ville att han också skulle göra det. men han stannade bara till frukost. sen fick jag dagen för mig själv. vilket nog var rätt bra.

jag har skrivit en massa låtar, vilket jag inte gjort på ett bra tag nu. har fan aldrig tid att ta upp gitarren ens. redigerat en del bilder och lyssnat på musik. fan det är ju så jag vill ha det. kanske har jag inte tid för ett förhållande just nu? det här kändes som en lyxdag, men det är ju det här jag måste göra för att överleva.

varför väljer man män framför sitt eget liv? när ska jag lära mig?

varför den här fegheten..

Och imorgon fyller mitt exfan år. vad ger man till ett sånt? tänkte skicka ett kort men...kanske är bättre med att erbjuda lite flyttplockhjälp istället. ett glas vin?oliver, salta pinnar?Drinkar?Kyss?Bröst?Desperat?

Here comes november.

Mitt ex har flyttat. Till en av lägenheterna som vi tittade på. jättefin. jättekul, för honom.
Och det är ju så, att jag vill unna honom allt. Jag vill aldrig mer göra honom illa eller ge honom falska förhoppningar.
Jag gick upp med en blomma och några bullar, och sa hej då till våran lägenheten som jag, pga mitt dåliga uppförande blev utkastad från, för nästan ett och ett halvt år sedan.
Vi käkade lunch, jag grät, han kramade om..
Efteråt var jag förvirrad. Jag hatade att jag gått vidare. Att jag nöjt mig med en annan. Att jag inte kämpat lite till. Att jag inte är tillgänglig.

Min kille håller på att strula som vanligt. Får psykbryt och måste gå hem från jobbet.
han pratar inte med mig. säger inte ett ord. vill vara själv. skriker och gormar.jag hatar. hatar att han styr mitt liv. hatar att han gör mig ledsen. hatar att han får mig att sitta och åka genom hela stan i minusgrader och mörker. hatar att han är en drama queen. hatar att jag älskar. Undrar om jag verkligen älskar.