Kan inte sluta tänka...

Perfekt normal.

Ja herregud. Jag var på fest. På festen träffade jag en man. En med mörkt skägg, pipa och skepparhat. Tyckte han va snygg men inget mer. Sen började vi småprata. Det visade sig att han bygger båtar. Och jag gillar båtar. Eller åtminstone vatten. Han bodde på ett varv, i en båt, utanför stan. Nånting i mig tänder verkligen till när det lutar åt att sova borta. Så kul att se hur andra har det. Vi tog taxi. Vi klättrade ner i båten. Vi drack öl. Sedan kröp vi in i ruffen och han berättade om sitt, ganska, spännande liv. Vi kom fram till att vi gillar samma musik. Han kom från en bra familj, var driven, snickrade, fixade, var smart och rolig plus att han hade världens finaste träbåt från -32. Han hade magiska gamla tatueringar på diverse ställen över hela kroppen. Allt klaffade så bra. Men, det klickade inte. Någonting litet saknades. Han var perfekt normal, för att leva ett så speciellt liv. Jättesnygg, men ändå inte. Det hade kunnat vara så bra. Vi åkte tillsammans i morse. Han skulle hämta sin gamla volvo amazon -64 och jag höll ju på att dö. Igen. Han frågade om jag skulle med till Ikea. Hur många killar gör det frivilligt? Varför kunde inte han vara den rätte?

Allhelgonaafton.

Ikväll ska jag på maskerad.
Fy fan.
Känns töntigt.
Orkar inte.
Känner mig bakis.
Är nog bara trött.
tlött.

Typ.

Jag har peruk och trikåer. Vet inte riktigt om det är roligt.
Orkar inte bry mig.
Kyss.

Something old, something new..

..something borrowed, something blue.

nej. jag ska inte gifta mig.
Inte på långa vägar.
Undra om jag skulle vilja bli friad till i Idol?
Kanske.

Allt går åt helvete för mig.
Jag förstår att jag är ute och cyklar.
Det här Är inte rätt.
Man ska inte behöva kämpa för livet, bara för att få en kväll, en kyss, en trevlig dag osv. Det är fel. Det är inte okej.

Jag måste flytta nu.
Men var? Jag vill inte flytta ut till Helvete Strand. Jag får fan köpa en lägenhet.
Det är det som sätter käppar i hjulet. Om jag haft möjlighet att sticka skulle jag gjort det för längesen. Tror jag.

Jag orkar inte gråta mer.

Jag vill spela och träffa männsikor och visa att jag är normal..

varför kan jag inte bara få vara Normal?
fan. Jag älskar ju honom.

Barn och sol och höst. Blir inte mycket poesi av det inte.

Idag är det sol och kallt.
Höst.
Vanligtvis betydande depression, i år, rening.

Jag känner mig stark och ny. Kär och lugn.
Skulle dock vilja flytta till större och nyare. Älskar vår fina gamla lägenhet, men har ett behov av nybyggt och fräscht.

Min syster ska få barn. Jag är så glad för deras skull. Och för min.

Tralala.

Friday on me mind.

Fredagkväll.
Ensam.
Ovanligt.

Igår var det representation. Dock inte så värst lyckad. Tror faktiskt att det kan ha varit bland de sämsta, som någonsin åstadkommits, genom alla tider, världen över.

En av oss blev skitfull och drog ner byxorna i trappan på Spyan, hångla med halva inventariet och var allmänt odräglig.
Jag är så glad att det inte var jag.
Jag drack sambuca och prata italienska. Det är inte klokt hur många språk jag kan när jag blir full.

Idag vaknade jag med lite suddig blick och lätta skakningar. Ingen allvarlig bakfylla. Mer smått påtaglig.

Stenhård dag, sedan dags för fredagkvällsplanerna.
Eftersom karln inte kan gå hem som alla andra och mysa, så erbjöd jag mig att följa med honom till hans jävla klubb där vänner skulle spela skivor, men planerna ändrades och jag drog hem själv.
Köpte sushi, ostbågar och cola. Tänkte dricka upp min Stars&Stripes bourbon, men jag var för lat och illamående. Känns så jävla skönt att inte vara bakis imorgon.

Det är helt otroligt. Hur ofta är man själv en fredag?
Liksom bara sitter.
Känns som att jag alltid jobbar. känns som att jag inte ens har tid att plocka med saker i lägenheten, eller sitta såhär. Vara själv. Med tv:n tyst på i bakgrunden.
Jag vill att världen ska se ut som den gör i Scarface. Jag vill ha en lägenhet i guld.
Jag vill att Alla män ska ha uppfluffat hår och smal kostym. Fan vad bisarrt det hade varit. Jag hade ju inte kunnat gå rakt på gatan.

Idag såg jag sötsötsöt på weekday. jag funderar på hur det hade varit om det blivit han och jag. sjukt. fan vad allt har förändrats.
saknar den där perioden.
Massa nya människor. Alltid på samma ställen. Nu är stan övergiven. Ingen orkar längre.
Jag var på 40-årsfest häromdagen och insåg att man faktiskt är vuxen nu.
ojojoj.

Förresten har jag gått och blivit blond. Så himla konstigt. Och uppskattande. Väldigt märkligt. Det ser iof rätt trashigt ut, vilket känns ganska skönt. Tror mer att det uppfattas som snyggkonstig kontrast än blondin.
Alla frågar var jag kommer ifrån.
En gång sa en kille till mig att han förstod att jag hade zigenarblod, eftersom jag såg ut som sånna bondbrudar. Hur ser dom ut?

Vad är kärlek, nu igen?

Om man ändå var på det här humöret.