Midnight rambler.

Kan inte skriva.
får inte ut någonting.
Blir full på två öl.
Kanske för att jag aldrig dricker två öl fastän jag tror att jag gör det, jag dricker oftast sju öl på en cirkus tre timmar och sen säger jag saker som jag ångrar dagen efter.
Det är jättelätt.
Jag kan reglerna nu.

Jag raglar iväg till toan. Troligtvis efter en nikotinkick av någons röda prince.
-jag är in"hick"te full. fan va konsti. det känns som ja drukit jättemycket.- Tänker jag alltsomoftast.
Backar efter att ha dragit ner strumpbyxorna. oåuhj. halkar ner lite på ena sidan från toalettsitsen. hehe hehe. uh.
stirrar ner på skorna. surr och sudd. shit.

studsar upp och känner det blöta från toan när jag drar upp trosorna. bryr mig inte så mycket.
spolar kallt vatten i ansiktet.
usch.

går ut. klänger lite på någon. Flirtar med ett gammalt ragg i ögonvrån.
Knullar ett ex med tungrörelser. skrattar.
blajar på om snygga män.
min kille står bredvid.
jag är ett as.

men jag kan inte låta bli att tycka att det är Lite komiskt.
småroligt. det drar lite i mungiporna.
Jag är patetisk. Ofta älskad fram till sista ölen.
Jag Ska ta itu med min alkoholkonsumtion. Jag ska.

Yes.
I did.
And I did it again.
I fucked him, and I made him mine.

So I'll wait for you and I'll burn will I ever see your sweet return.

The Promise.

På fredag drar jag till Berlin.
Jag hatar att fly, men nu har jag faktiskt inget val.

Han har gjort det här mot oss, samtidigt som jag är så jävla flyförbannad, så tror jag att det kan bli riktigt bra.
Jag börjar förstå det här med lite "time off".
Helt plötsligt har jag blivit en riktig människa och hängt med riktiga kompisar osv.
Och nu åker jag tillochmed på "semester" med en.

Okej.

Det är bara att bita ihop.
Om jag sköter mina kort, så kanske jag får lägga mig i hans armar igen. Snart.

Och så kom sommaren.

Och så kom den dagen.
"Jag vill göra slut".

Du rasar, jag rasar.
Sedan gråter vi i ett dygn.
Jag gråter i tre till.

Vi skakar och kramas.
Jag får hans armband. Får behålla hans nycklar.
En två veckors paus.
Men vad vill jag..?

Känner att jag älskar honom på riktigt.
Lite småtjafs och förlite space. Har levt på varandra.
Han får panik. Jag med, men jag har ju uppenbarligen mina sätt att lösa det...

Ensam igen..

jag vill ha hjälp.

Jag gråter för att jag tycker så jävla synd om mig själv.
och jag är patetisk.
lägger skuld på dig för att du inte gör som jag har tänkt.
och jag förstår ju det här.
men kan inget göra.
jag har lagt allting i nånannans händer.
jag känner inte den där andra.
det är en del av mig som inte tillhör.

jag är patetisk.
sitter och pinar i mig whiskey. för att det ska dämpa.
det gör så ont.
det går inte att förklara.
jag vill skriva fan flera gånger.
och plötsligt förstår jag alla alkoholister och drogmissbrukare.

och när jag försöker prata är det som att du inte hör mig.
det är så Jääääävla frustrerande.
vad ska jag göra?
vaad skaa jaag gööra??

jag märker ju att spriten dämpar.
det känns som medicin. det är ingen fylla. det räcker inte för det. det krävs såpass mycket alkohol bara för att dämpa allt det onda.variga.

jag är ung.jag är tjej. jag dricker whiskey ensam för att jag är ledsen.
jag är sjuk,

Ledsen i juni.

Liten. Ledsen. Läcker.

varför funka inte?