julkul.

Jaha. Så är det alltså jul också. Julen har aldrig känts så överflödig som den gör i år.
Förra året blev mamma sjuk. Förra året visste jag inte om min mamma skulle leva på julafton.

Hon överlevde, och allt det där är som bortblåst. För vi är ju ändå bara människor. Och det starkaste hos en människa måste ändå vara överlevnadsförmågan. Den som gör att man kan gå igenom vad skit som helst, efter ett tag berör det inte längre. Ibland hatar jag att vara männsika.
Ganska ofta hatar jag, det.

Jag har supit bort min kappa. Hur kan man supa bort en kappa?? Man går hem, och innan man gör det så sätter man på sig kappan, så att man inte fryser häcken av sig. Men inte jag. Nej nej. Jag tar inte på mig min kappa utan går hem i klänning istället. I minusgrader. Hur fan är man funtad om man gör det?
Jag hatar mig.
Och alkohol.
Jag ska aldrig med dricka mer än jag klarar av.

Idag var jag på Pet sounds och där hitta jag Buffalo '66, så jag köpte den. Det tror jag var bra gjort av mig.
Jag ska slå in den och ge till mig i julklapp.

Mina julklappar är värdelösa i år.

Jag vill inte vara ensam längre, alls.