Utan dina andetag.

jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

det är töntigt men sant. han kom och tog något som jag inte visste fanns. det känns som att jag lever i en parallell värld just nu.

han är vacker på ett overkligt sätt.

dvs dom flesta jag känner tycker att han är ful.

jag faller för fula killar. apor, troll, stora, små ...sådan är jag.

perfektion är ingenting för mig.

yta är totalt ointressant om den är utan skavanker. tycker jag.

min kille, har små rynkor vid ögonen.

när man ligger riktigt nära, ser man att hans hud är tunn som finaste silke.

han har små porer runt näsan som jag förälskade mig i första gången vi sågs.

på avstånd ser han ut som en pojke, men i de där isblå ögonen lever någonting som skulle kunna vara uppåt hundra.

hans käke är kraftig och markerad, hans hud Är mjölkvit.
Runt min killes navel växer svart hår, hans ben är muskulösa, och eftersom han svankar mycket kan man tro att han spelat hockey hela sitt liv. .

ändå, låser jag mig och tänker att jag måste säga till honom att vi inte kan göra såhär. Att vi är för olika. att det aldrig kommer fungera.
jag vet ärligt inte om jag är livrädd, eller om det faktiskt är så att om man lyssnar på helt olika musik, inte tycker om samma kläder och umgås med helt skilda typer av människor, inte kan få ett förhållande att hålla mer än i sängkammaren. .

Natural beauty.

eftersom det var så svårt att slita sig från varandra, bestämde vi att det var lika bra att fira midsommar tillsammans.

inte så noga genomtänkt kanske, eftersom vi bara träffats för några dagar sedan.

vi sket i alla regler.

lånade hans föräldrars bil och stack ut till mitt land och min familj.

när vi kommer fram med båten till den lilla ön, med ca 42 hus på, sker något väldigt konstigt. På bryggan står Syntharens syster.

Syntharens syster ska fira midsommar på min ö. Eftersom hennes pojkvän är min granne.

. . .

vi blev alldeles stumma. lite chockade nästan. min övertygelse om att jag är jesus förstärks naturligtvis med detta .

iallafall följde en underbar helg.

på ett högt berg tar vi fina bilder och viskar kärlekord. han frågar slutligen chans, jag svarar okej.

familj är naturligtvis något påfrestande, och ibland känns det som att allt gått lite för fort. vi beter oss som ett gammalt par till och från. så när vi kom hem på söndagen brast allt lite.

vi småtjafsa och prata allvar. sen åt vi grillad kyckling och titta på tv under täcket i soffan.

sent på kvällen hör Exet av sig. jag tar mod till mig och berättar om könsjukdom och ny kille.

han blir förkrossad och säger att han ska elda upp min byrå.

befriad .

Kär i fel.

Nu har det hänt saker må jag säga.

på karlfronten då, såklart.

jag och Brian slutade höras efter en alltför hård natt nångång, typ i förra veckan. Båda kände nog att det inte riktigt var rätt.

Fredags. oj oj oj. Vilken kväll!

tänkte inte göra ett skit. Och visst är det då det blir som roligast?!

Vi råkar efter någon öl se några vi tror vi känner. Och går därför efter dom. Utan att reflektera över någonting går vi in på samma ställe. träffar där ett par humoristiska turister och Keith Richardskopian som jag sneglat på länge nu.

Efter ett tag kommer FabGeorge fram och småpratar. Det var över ett år sedan vi träffades på riktigt. Han hade med sig vänner från utlandet som min väninna tog väl hand om...

Vid baren står plötsligt en kille som jag pratat med för längesedan. bara någon kväll sådär, utan att följa med hem. vi kan inte sluta ta i varandra, det är som att luften mellan oss blir blytung och ett osynligt gummiband förenar tillslut våra läppar..

Åter tillbaka till FabGeorge. skratt och småprat. plötsligt dyker en gammal arbetskamrat upp. med betoning på gammal. Han säger att jag är det charmigaste han sett och frågar om vi kan hångla.

Jag ger honom demonstrativt en puss på kinden, varpå han hånglar upp mig iallafall. När vi är klara får jag ett finger i magen. Där står mitt gamla grannKK. han har skaffat mustasch. Han ska flytta till Miami. Gummibandskarlen kommer fram. samtidigt som Mr Snyggo gör en honör.

Och i horisonten vid baren skymtar jag min gamla ungdomskärlek TantKrull.

kvällen fortsätter i samma anda. Kille efter kille kommer fram. hälsar och charmerar.

Gummikarlen är typ synthare. Jag följer med honom hem.

Under natten får jag ett 30-tal sms från Gamlingen. Dagen efter fortsätter terrorn. Jag ångrar djupt mitt dåliga omdöme.

Jag och Syntharen tittar varandra i ögonen när vi har sex. Långsamt, väldigt långsamt, och så otroligt skönt.

Jag har aldrig upplevt något liknande.

Hans isblå ögon betraktar mig under hela akten. Hans svett rinner och armar skakar. Nu förstår jag varför sex skulle ha betydelse. .

Hans kyssar är aldrig dåliga.

Hans händer hittar alltid rätt.

Och hans ord är ärliga och rena.

Jag har aldrig känt såhär.

Jag stannar till söndag. 30 timmar har vi tillbringat tillsammans. Bokat av möten och kompisar. Käkat pizza och kollat på fotboll. Gått promenad i regnet och ätit frukost på gräsmattan i solen. Och knullat. Kanske uppåt 40 gånger.

Söndagen blir svår att uthärda. Det suger i hela min kropp. Jag tänker bara på honom.

Han ringer på kvällen. vill att jag ska komma dit. Men det är försent. Vi bestämmer att ses på måndagen istället.

Han är nervös och jag med. vi köper lite öl och sätter oss i en park. därefter går vi på bio. Åker sedan hem till honom.

Han vill inte att vi ska skiljas. Han funderar på att stanna hemma från jobbet.

Istället vaknar vi klockan fem, för att bara ligga och titta på varandra och småprata fram till åtta, då det är dags för honom att gå.

Jag sitter och väntar på att han ska ringa. Jag är chockad över mig själv och hela situationen.

Jag är kär i en synthare. Jag är för ytlig för att inte bry mig om det.

jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. .han har dr martins.

Sweet baby James.

the hard way.

ah,

vi typ började hänga lite kanske ja. jag och Brian alltså. Men , jag vill ju inte ha något förhållande , right!...?

så jag blir lite smårädd och drar mig undan sådär smidigt som bara jag kan. Först på på på, sen stopp, av , tyst.

fast kanske är det inte det där med att jag inte vill vara ihop. det kanske mer är det där med att jag är livrädd för att bli sårad. om jag verkligen tänker efter, vilket jag gör nu...

jag får lite panik när han säger att han är ute och svirar alldeles för tidigt på morgonen. och när han säger att han bara ska vara hemma, istället för att träffa underbara mig.

ah, det är hårt. det är det.

yes, I miss you.

Solen går inte ner. knappt i allafall. Man väntar på att det ska bli mörkt, men plötsligt så blir det alldeles ljust istället. Är inte det väldigt konstigt..?

Håh.suckar och stön. Jag är ute på hal is. Mitt hjärta halkar omkring i kroppen, just nu har det tagit plats i halsgropen.

för att binda sköra trådar, tvinna trådar vadå för jävla trådar???

jag har alltså fått en akut "nu har jag insett att jag har gjort fel i livet-kris". Jag saknar mitt förra liv. Jag tycker att jag har åldrats otroligt mycket det senaste året. Ögonen har börjat hänga lite, på kinden börjar linjer av liv markeras.

Jag tittar på bilder från förrförra sommaren. Min hy ser ut att vara av silke. Mitt hår är långt och fint solblekt. Mina ögon stora, klara och mörka. Nuförtiden är dom mest rödspränga och sotiga. Gamla.

Igår drack jag vin. Sedan träffade jag Brian. Vi gick hem till honom. Han kysste mig på alla de rätta erogena zoner som finns på en kvinnas kropp. Han ville att vi skulle ligga.

Jag spände mig i hela kroppen och kunde inte sluta fokusera på hur smal han verkligen var, och hur ont det gjorde när hans höftben skavde mot mitt, mellan hans desperata stötar, i försök att få mig att komma. När han slutligen gav upp och själv kom, blev jag lättad.

Jag vände mig om, tänkte på hur bra det var att ligga med mitt ex. Allt så avslappnat och himmelskt.

Funderar på om det är mig det är fel på, om det är någon spärr, eller att det är så enkelt att jag inte är speciellt attraherad av honom.

Jag är förvirrad. Känner mig minst i världen. Jag vill ha tillbaka min stora, starka karl. Han med hundvalpsögonen och den breda munnen. Min älskade lilla, stora björn.

Party party,

Igår var det firmafest.

Vanligtvis brukar det vara rejält påkostat, hysteriskt med mat och underhållning.

Uppenbarligen har företaget inte gått så bra som beräknat i år. Nån sladdrig rostbiff blandades med en dallrig potatissallad. Och vinet, det fick man stå för själv.

Stand-up, när det inte är klockrent så är det ju livsfarligt.

Jag tycker, mestadels, så Otroligt synd om komikern som står där och försöker. Blir mer och mer frustrerad efter varje misslyckat skämt, ja både han och jag. Så igår skrattade jag allt vad jag kunde, tog i från tårna för att inte göra bort lillpojken. åhåjaja. aj.

Det enda sättet att få igång draget i en alldeles för stor lokal med tråkiga människor, är ju då att investera lite i sig själv och sin självkänsla, genom att hälla i sig alkohol. När vi sedan stod utanför restaurangen hävdade jag fullt och bestämt att "nepp. jag känner inte ett skit!"

Vet inte om jag kan stå för det idag.

Vi gick i allafall vidare. Det är lite svårt att ha roligt med folk man inte känner och är så olik en. Det blev inträde och en öl. Sedan visade det sig att "Brian" var i närheten och vi bestämde oss för att hooka upp.

Tog sista tåget hem till mig. Drack te och åt vitlöksbröd. Halv sex, började vi fundera på om det inte var bättre att inte gå och lägga oss överhuvudtaget.

Vi kröp ner i sängen och satte på "dom kallar oss mods", sen slumra vi båda in rätt snart.

Vakna sent idag. Tog oss in till stan och kolla på kläder, köpte glass, och gjorde annat som man gör när man har ett förhållande.

asså inte för att jag tror att vi har det bara för att vi sågs och hade väldigt mysigt och han sms:a gonatt och att vi kanske skulle ses ikväll senare, fast det aldrig blev så. det tror jag verkligen inte.