I innersta hörnet.

"älskling. ligger i din säng. Varför är allt så svårt?"

Äntligen släpper paniken. Jag vill kasta det jag har i händerna. "snart ligger jag bredvid."

En timme senare går jag av vid slutstationen. Mina ögon känns svullna. Mina ben känner av nattens tvåtimmars sömn.

Jag köper lakrits. Min pojke vill ha det. Jag vill ge. Allt. Jag vill ge Varenda liten jävla milliminimolekyl av allt levande.
jag älskar.

bara som man kan när man är bakfull.

..Fastän allting rasar kring oss, tror jag ändå det kan gå.
Det är nått underbart genetiskt som fungerar då och då..

Kommer in i lägenheten.
Varmt. kvavt.
Hänger av mig skinnjackan. Du säger inget. jag är rädd.
att du ska skrika. säga att jag är pinsam. att jag förstört allting.

jag går direkt in i köket utan att titta på dig. drar ner persiennerna. ställer in en cola i kylen.
fryser i tre sekunder. håller andan.

tittar in i rummet.
Du ligger med täcket, över näsan.
jag kan se dina ögon.
dom ler.

Jag kan andas lite.

jag kliver ur min klänning. drar av mina strumpbyxor. kryper försiktigt ner. känner din varma hud. varför ler du min käreste? tänker jag. jag trodde att du hatade mig. jag hatade mig.

Nu burrar du in ditt ansikte i min nacke. jag gråter tyst. du kysser tre kyss uppifrån min nackkota.
lätt drar du ditt långfinger längsmed min ryggrad.
"jag kan aldrig hata dig. det är du och jag baby. vänd dig om, så jag får se dina tårar".

jag är inget av det jag trodde att jag var.
Du är allt det du utgav dig för.

vi skiter i dom. säger han med lugn i blicken när han ser min ångestfyllda.
Du är min, dollface. Vi mot dom. Äkta vara.