Jag går runt i min bubbla. Undrar. Mår illa. Väntar på stupet. Upp, ner.
Skön luft, höga träd, vacker himmel..svartsvartsvart.
Och inte många som kan ses. Och ingen att prata med. prata för.
Istället blir det klaga, tjata, ångest. Runt runt i huvet. tvätta damma sakna. allt som inte är det här. Och samtidigt aldrig kunna leva på något annat sätt. Bara ångest att inte ha en mening inne i stan. Och miniorgasm för vad jag har. Hur LYCklig jag ska vara. och ledigt och korta dagar och roliga människor och fin pojkvän.
Kan det vara så enkelt?
Det är för bra. det blev för bra. Mitt städade hus och det mysiga köket och jag förstår alla mysiga familjer i Enskede som hade tända ljus och laga mat och stod med hukad rygg och grät i diskhon när jag gick förbi och drömmande längtade mig in hos dom.
Nu står vi i köket och hukar och hulkar och jagar möss och tänder ljus och lägger oss osams.
Inte visste jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar