Att det kan vara sådär.
Utan anledning?
Kanske.
Eller så är det underliggande, nedtryckta känslor som ligger och drar.
Allt förenat i ett hormonellt virrvarr som man aldrig kommer att förstå.
I morse sprang jag elljusspåret.
När jag kom runt det andra krönet landade min fot hårt mot gruset och kroppen frös. Dom har skövlat skogen. Dom har huggit ner Alla granar och tallar.
Min trollskog.
Vem gör så?
Vem gör så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar