det jag inte vill ta i.

jag vill förklara en känsla. en känsla som aldrig infinner sig i tystnad. där måste finnas musik. och lite sorg. lite ont, i magen, liten smäll, inuti.
det är så klyschigt. allting. new york, paris, stockholm.
America, låten, gör så ont i hjärtat. det är också klyschigt. därför sätter jag den på repeat. men först hämtar jag mina cigaretter. och öppnar fönstret. sedan höjer jag volymen.

jag vill gå under. jag vill leva, utan att för den delen finnas. jag vill inte finnas till för någon. men det är när jag är själv som jag vill försvinna. inte när jag är mitt uppe i allting.
och jag försöker beskriva i ord.

och jag lägger ner tid på att titta på andras ord. och jag finner det intressant. jag orkar inte läsa min text. för jag vet redan vad jag menar.

du vet att;
strindberg ligger framåtstupa på isen, med en linjal mäter han horisonten, den är varken eller.

jag fimpar min cigarett, och jag stänger fönstret, jag vet att jag kommer känna igen. och det finns ingenting att göra.
jag är för feg, och det finns ingenting jag kan göra.

This Is England...

...såg jag igår. Å den var bra. Å Joe Gilgun sexig som fan.

Efteråt ville jag knulla. Men det blev dessvärre inte så. Det är så jävla tråkigt att vara själv. Jag orkar inte mer. Jag vill bara dra. Aldrig mer komma tillbaka.

Nu börjar mitt riktiga liv igen. Höst. Utbildning. Skit. Fast.

Nästa sommar ska jag plocka druvor i Frankrike. Eller segla över Atlanten. Eller jobba på Ica.

My own.

Idag blev det en snabbvisit ut till landet med vän. Mycket trevligt. Mat, sol och nästanbad. Sedan avskedsmiddag hos mormor. På måndag flyttar Syrran och jag övertar lyan.
Shit, massa saker att fixa med.
Eftersändning, var kommer räkningarna då?

Hm. Så mycket saker att köpa. Bara mitt mitt mitt!
Min fotölj, min lampa, mina gardiner. Inget minimalistiskt snicksnack. Bara härliga Jag!

One way ticket to the blues.

Jävlar i helvete vilken deppdag.Ont i hela kroppen, invärtes.I magen, i hjärtat och i lungorna.Ont.

Men egentligen var det en bra dag. Glass i Gamla Stan, lunch därefter, och lite lagom schyst soldyrkande. Sedan jobb. Helt okej.

På fredag är det utgång med jobbet. Kommer antingen bli katastrof, eller ja, vad kan man förvänta sig. För full, för glad, för på.
okej.

Svart på vitt. Nu är det slut? Inget mer velande?
Jag vågar inte lämna. Jag vågar inte säga hej då. För jag vill inte.
Men innerst inne kanske jag bara är jävligt feg. Och jag sårar dig. Man sårar inte den man älskar. Man älskar inte den man sårar?

Möte med en Parisare.

Helt plötsligt stod jag där, eller han stod där och lånade eld av min vän.

Jag vet inte hur det hände, hur det började, eller vad vi sa. Men plötsligt kysstes vi och fortsatte med det tills klockan blev stängning. 

Planer om att gå vidare, besvikna över att Stockholm ibland känns så, tråkigt.

Vi skiljdes åt, men sprang plötsligt på varandra igen senare, ödet kanske ja. Vi började promenera.

På måndag skulle han åka tillbaka hem, till Paris, nu ville han uppleva Stockholm på natten. 

Vi gick och gick. Köpte kaffe och gick. 

Letade efter potentiella sovplatser, då vi båda var hemlösa just den natten. Gick mot Hornstull och klipporna.  

La oss vid vattnet, rökte, pratade, smekte. Han var vacker. Han såg gammal ut, erfaren, vis, fransk. 

Han viskade vackra meningar i mitt öra. Bara han snuddade mig darrade hela min kropp. 

 Och vi låg där, och jag undrade om det verkligen var okej att ha det sådär bra. När klockan närmade sig nio, var det dags att gå. Helt slut, efter den sömnlösa natten, kämpade vi oss fram till SevenEleven. Kaffe i Tanto. För mycket sol. Frihet. 

Fixade lägenhet, där vi kunde duscha och sova ett par timmar. Värme, närhet och massa prat. Jag ska flytta till Frankrike.

10 augusti

Okej. Heartbreak igår, riktigt bra musik.yeh.
Annars är allt medelbra. Jag har handbromsen i, känns tryggt.
Snart jobb, sedan Pet Sounds, skulle jag tro.
Flyttar förhoppningsvis in i syrrans lägenhet i Hammarbyhöjden, till den 20:de augusti. Topp!

Fan, vad fint.