Möte med en Parisare.

Helt plötsligt stod jag där, eller han stod där och lånade eld av min vän.

Jag vet inte hur det hände, hur det började, eller vad vi sa. Men plötsligt kysstes vi och fortsatte med det tills klockan blev stängning. 

Planer om att gå vidare, besvikna över att Stockholm ibland känns så, tråkigt.

Vi skiljdes åt, men sprang plötsligt på varandra igen senare, ödet kanske ja. Vi började promenera.

På måndag skulle han åka tillbaka hem, till Paris, nu ville han uppleva Stockholm på natten. 

Vi gick och gick. Köpte kaffe och gick. 

Letade efter potentiella sovplatser, då vi båda var hemlösa just den natten. Gick mot Hornstull och klipporna.  

La oss vid vattnet, rökte, pratade, smekte. Han var vacker. Han såg gammal ut, erfaren, vis, fransk. 

Han viskade vackra meningar i mitt öra. Bara han snuddade mig darrade hela min kropp. 

 Och vi låg där, och jag undrade om det verkligen var okej att ha det sådär bra. När klockan närmade sig nio, var det dags att gå. Helt slut, efter den sömnlösa natten, kämpade vi oss fram till SevenEleven. Kaffe i Tanto. För mycket sol. Frihet. 

Fixade lägenhet, där vi kunde duscha och sova ett par timmar. Värme, närhet och massa prat. Jag ska flytta till Frankrike.