El konserto var, bra. Jag hade iallafall roligt, och det är väl det som är viktigt.
Ja, jag skulle aldrig kunna bli någon form av recensent, jag ser inte saker på det viset. Jag skiter faktiskt i otajmade solon, sålänge jag har kul.
"Det var så jävla bra! Fyfan...riiiktigt kanonbra alltså!", skulle jag visst kunna säga, men det gör jag inte, för då undrar folk om jag är döv, och det är jag inte, så det känns onödigt att dom ska tro det.
Vi stod upp i femton timmar, den dagen. Tycker jag var tappert. Efteråt blev det bara ett par öl, på någon Medusaliknande bar.
Å, fyfan, vad jag hatar Göteborg. Det är den absolut värsta stan jag någonsin varit i, och låt mig säga att jag har rest en del.
Människorna, ja det finns faktiskt nästan inte ord för det mina ögon fick uppleva. Jag är nog fortfarande lite chockad. Jag tror inte att jag sett liknande kläder sedan..-92? Å männen hade blonderat hår(!), och små fittskägg. Tjocka var dom också. Jag tror jag såg två stycken, som såg okej ut. Och när man trodde att man skådade något någorlunda snyggt, upptäcktes antingen ett par cowboyboots, eller någon slags dragkedja på låret. Äh, skandal.
Det var en brud som spotta mig i nacken, i McDonaldskön, sedan tog hon på mig också. Och skrek gjorde hon, på den där otroligt groteska dialekten.
Vilken jävla tur att man inte föddes i den där staden, å hoppas att jag aldrig mer har något slags ärende dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar