Sex.

H, "Du ringer ju bara mig när du vill knulla."
Jag, "Det gör jag väl inte!"

Och jag vet såväl att det stämmer. Det han påstår. Jag ringer när jag vill ha värme och kramar. Jag ringer när jag är uttråkad, deppig och ensam. Och jag vet att det är fel.

Som när han kom hem till mig igår. Vi gick och käkade brunch, sedan promenad ner till Norra Hammarbyhamnen. Och hela tiden tänkte jag "Nu skulle det vara mysigt att ligga under täcket." Alltså jag tänker inte att jag vill knulla, på det sättet, så översexuell är jag inte. Men jag gillar Verkligen närhet. Och mys.

Efter typ tredje gåhemtillmig-försöket, förklarar han att det gör honom illa till mods, att jag bara vill ha sex. Han känner sig utnyttjad. Och jag förstår honom verkligen. Det känns bara lite...konstigt, att vara den som Vill.

Och jag vill väldigt mycket, väldigt ofta nuförtiden. Det känns som en sista pust, innan jag förvandlas helt till, typ en sten. All värme och alla känslor har liksom runnit av mig. Jag är hård, kall och grå.

Det gör mig en smula rädd. Tänk om jag inte kommer kunna älska igen. Om det är så att jag har stängt av mina känselsprön så kommer jag ju inte att märka när min stora kärlek kommer...