longfriday.

hatar att trängas på söder. men ibland får man lov att göra det också.
tog en espresso på skåningen. kändes som sommar. många gamla ansikten.

ska åka hem till mig snart och byta om. ikväll ska det förfestas och utefestas och ja vem vet var kvällen slutar.?

förr var inget öppet på långfredagen. verkar ha ändrats på senare år, hmm konstigt..

vet inte vad jag ska ha på mig. hatar att gå ut med folk som ska va så jävla uppklädda. jag är snyggast när jag kopplar på min naturliga charm. men man vill ju inte va tråkig.
blabla.bla.

å så lite alkoholism på det,

men fan. dra åt helvete. varför jävla skit ska jag börja tveka på allt nu då?

sitter och krampar i lungorna,

har kanske, kanske fått ett lägenhetsbyte med en kille i hornstull. Helt galet.
jag försökte erbjuda pengar emellan, men han vill göra allt vitt.
Ett enda jävla problem, det finns en annan lägenhet som han vill byta med, men han tror inte att hennes ekonomi går igenom. jag får lust att mörda henne. men det känns ju så jävla elakt att tänka så.

tänk om det här är betalningen. Priset, för all jävla skit man behövt gå igenom through the years.
varför jag?
tänker jag.men så tänker säkert du också. Å då vill man jämföra. Hur mycket elände har du fått utstå?
för jag har aldrig fått bekräftat att jag är en trasig.

min syster har fått en diagnos. Hon är stämplad. Men jag är bara en vanlig.

En vanlig liten flicka som fortfarande skärper sinnena så fort hon går genom en dörr. Lukt, känsel, hörsel.
Jag kan se, jag kan Känna, på Götgatans avstånd om du har tagit två eller fyra öl. Det är nästan så jag kan uppfatta, bara genom rytmen dina armar rör sig till dina steg, om du blandat nervpiller med whiskey igen.

och varje gång du säger att jag kan lita på dig, så finns det en del i mig som hånflinar aningens, för hon vet att hur mycket du eller du eller du, älskar mig, så kan du aldrig lova.
för du har kört med vodka i dig. varje vecka när du skulle skjutsa mig till pianot. varje jävla tisdag när jag sprang hem och hoppades på att kunna övertala mamma att köra mig, så var du redan där. jag var nog ganska rädd, jag kommer ihåg den maktlösa känslan. och det gör fortfarande ont att tänka att du kunde sätta mitt liv på spel.

en jul, då försvann du. efter julklappsöppningen. och jag såg att det lös i källarn. så jag tassade ner.
Jag tänkte överraska dig. göra dig sällskap.
men där stod du. i tomtedräkt. halsandes en flaska OP. Det där iskalla gick igenom mig. samma iskalla som när man råkar komma på att ens pojkvän kollar på porr, fått ett hemligt mejl, eller sekunderna innan man ligger på en säng. vaknar upp ur en ofrivillig drog av att en okänd man klätt av sig och är i full gång att knulla dig.
Duvet, den kalla.

Chocken över att du var tomten var inte ens en tiondel så stor som den skam jag kände när jag tyst, tyst, smög uppför källartrappen igen. Dom tre sista stegen studsade jag nästan upp över. Jag tog några djupa andetag i hallen och hoppades för guds skull att du inte sett mig, så att du skulle behöva skämmas.

samma sak på landet. "PAPPA!?, var äär du?"
och där stod du. i vedboden och halsade ur en flaska lacknafta. undra vad du hällt i den..
I Spanien råkade jag se dig i baren, där svepte du två sexor på studs, fastän du sa att du bara skulle kolla om det fanns ett ledigt bord på lunchrestaurangen.

Det stör mig att jag så gärna vill berätta. att så fort någon pratar om liknande saker så "åh...å jag...eh...jag har också..eheh..nej."
för det är svårt. jag tar med det in i relationer. jag har svårt med tillit och ärlighet och sprit och kärlek och vänskap och skam och lugn.

Jag är spänd varenda gång min pappa öppnar dörren, varenda gång jag sätter på min killes dator, varenda gång jag ska dricka lagom.
can't trust nobody, och kanske minst av alla, mig själv.

fuckers.

Nu kan jag skriva.

Nu har min kille stuckit ut på turné. jag orkar inte bry mig, jag är jätteglad för hans skull. har lärt mig att vara ensam. tycker att det är skönt.
kan koncentrera mig på mitt, Om jag inte koncentrerar mig på att vara orolig för; vad han gör just nu, var han är, vem han pratar med, varför han inte svarar, om batteriet verkligen tog slut mitt under samtalet eller....eh, det är bäst att koppla av.
på.
av.

av.
han är där. han är den som brudarna, och förmodligen även grabbarna, vill ha. han är den man går fram till efter spelningen och, av egen erfarenhet, inte börjar prata med direkt, utan väljer kompisen bredvid, som är något fullare och fulare, för att sedan, ja..
jag hatar att ligga med sångaren, jag föredrar basisten, i allafall om man ska ligga en längre tid.
fuck.

funderade på att träffa exet, kändes dock lite För tacky redan samma kväll, killen har väl knappt kommit utanför gränsen vid det här laget..stackarn.

Lilla hand, som ej är min vems är du i världen vida?

jag har gått inunder..

Jag är sjuk.
Det är fortfarande tomt utan vår hund. hemskt. kunde aldrig föreställa mig.
fast det är inte därför jag är sjuk. jag är förkyld. snart fyller jag år.om några dagar. då hoppas jag på stor överraskning.

..med händer som blev varma.

fan,.


det blir bara finare.

tror fan jag måste pallra mig ut till landet snart. har blivit lite väl mycket storstad. och jobb.
man glömmer varandra. kommer hem sent, somnar och vaknar med ett jävla humör.

Relationer. fan va konstigt.
jag är osäker på om det här är för alltid. rädd att missa något, men ser ingen anledning att avsluta i nuläget.

idag träffades vi upp i tidig vårsol och käkade en bit mat på Rabarber. Sedan tog vi en promenad i solen, jag kände mig så lycklig.


.ung av evigheten. ung av deras glädje. här är jorden som vi bor. jag ska åldras här med dig. kanske.

first of the gang

Är ledig. Har varit det i en vecka nu. Ombyggnad på jobbet. Full lön, full fritid.
Ångest över att göra något bra. Något viktigt. Få dagarna att gå på bästa sätt. Varför kan man inte bara slappna av? ?

Har en berättelse som ligger i huvudet. Som växer, måste skrivas ner. Har ingen tid.

Var hemma i min lägenhet. Blev sjuk i lungorna direkt. Så jävla dammigt. Djur i sittpuffarna. Tänkte köpa dammsugare idag. Vaknade och mådde konstigt. Soligt.

Ångest.

Blev arg på killen igår.
Skulle gå på bio.
Möts av en slashas med för stor rock, pösiga jeans, oklippt hår, blekvit i ansiktet. Skäms.

Vill att han ska bry sig. Vara medveten, självsäker och snygg.
Orkar inte driva på. Vill inte släpa lasset själv.

Vill ha en man som är bestämd och bedårande. Som vet vad han vill.
Kanske har jag det. Det är säkerligen mig det är fel på. Jag ställer orimliga krav.
Stackarn, hade legat sjuk i en vecka. Och jag tycker att han ska se fräsch ut. Kanske inte så lätt.
Den här jävla stoltheten.

Jag slår på tangenterna. Jag måste få ur mig. Jag håller på att bli tokig. Jag bor i en lägenhet som nu blivit mitt hem. Med en man som nu blivit Min man.

Jag gjorde inga val själv. Det bara blev så. Eller, hur mycket styr man, egentligen?

Kan inte skriva här. Han får inte se. Egentligen får ingen se. Då kan jag inte skriva vad jag vill. Det hämmar.


Vill spela. Har gitarrerna i andra lägenheterna. Tänkt köpa piano i flera år nu. Sen jag lämnade mitt underbara i föräldrarhemmet. Måste få ur mig. Fingrarna värker.
Fick tillbaka 2500 pix på skatten. Kanske ska jag..?
Måste köpa strängar.

Var på Exets spelning. Han blev glad. Han trodde jag var singel. Förklarade varför jag mår så bra med min kille. Nu har han inte hört av sig. Han har nog bestämt sig. Känns skönt. En lättnad. Men ändå otroligt läskigt.

Häromdagen slog det mig att han en dag ska dö. Jag har sedan länge varit medveten om att vi alla ska dö, faktiskt. Men det var vekligen som en käftsmäll att komma på att Han faktiskt ska dö. Min första kärlek. Han som jag lämnade. Han som får mig att böla bara jag ser människan. Han har bara mig. Hans familj är borta. Och nu är jag det också.