Something old, something new..

..something borrowed, something blue.

nej. jag ska inte gifta mig.
Inte på långa vägar.
Undra om jag skulle vilja bli friad till i Idol?
Kanske.

Allt går åt helvete för mig.
Jag förstår att jag är ute och cyklar.
Det här Är inte rätt.
Man ska inte behöva kämpa för livet, bara för att få en kväll, en kyss, en trevlig dag osv. Det är fel. Det är inte okej.

Jag måste flytta nu.
Men var? Jag vill inte flytta ut till Helvete Strand. Jag får fan köpa en lägenhet.
Det är det som sätter käppar i hjulet. Om jag haft möjlighet att sticka skulle jag gjort det för längesen. Tror jag.

Jag orkar inte gråta mer.

Jag vill spela och träffa männsikor och visa att jag är normal..

varför kan jag inte bara få vara Normal?
fan. Jag älskar ju honom.

Barn och sol och höst. Blir inte mycket poesi av det inte.

Idag är det sol och kallt.
Höst.
Vanligtvis betydande depression, i år, rening.

Jag känner mig stark och ny. Kär och lugn.
Skulle dock vilja flytta till större och nyare. Älskar vår fina gamla lägenhet, men har ett behov av nybyggt och fräscht.

Min syster ska få barn. Jag är så glad för deras skull. Och för min.

Tralala.

Friday on me mind.

Fredagkväll.
Ensam.
Ovanligt.

Igår var det representation. Dock inte så värst lyckad. Tror faktiskt att det kan ha varit bland de sämsta, som någonsin åstadkommits, genom alla tider, världen över.

En av oss blev skitfull och drog ner byxorna i trappan på Spyan, hångla med halva inventariet och var allmänt odräglig.
Jag är så glad att det inte var jag.
Jag drack sambuca och prata italienska. Det är inte klokt hur många språk jag kan när jag blir full.

Idag vaknade jag med lite suddig blick och lätta skakningar. Ingen allvarlig bakfylla. Mer smått påtaglig.

Stenhård dag, sedan dags för fredagkvällsplanerna.
Eftersom karln inte kan gå hem som alla andra och mysa, så erbjöd jag mig att följa med honom till hans jävla klubb där vänner skulle spela skivor, men planerna ändrades och jag drog hem själv.
Köpte sushi, ostbågar och cola. Tänkte dricka upp min Stars&Stripes bourbon, men jag var för lat och illamående. Känns så jävla skönt att inte vara bakis imorgon.

Det är helt otroligt. Hur ofta är man själv en fredag?
Liksom bara sitter.
Känns som att jag alltid jobbar. känns som att jag inte ens har tid att plocka med saker i lägenheten, eller sitta såhär. Vara själv. Med tv:n tyst på i bakgrunden.
Jag vill att världen ska se ut som den gör i Scarface. Jag vill ha en lägenhet i guld.
Jag vill att Alla män ska ha uppfluffat hår och smal kostym. Fan vad bisarrt det hade varit. Jag hade ju inte kunnat gå rakt på gatan.

Idag såg jag sötsötsöt på weekday. jag funderar på hur det hade varit om det blivit han och jag. sjukt. fan vad allt har förändrats.
saknar den där perioden.
Massa nya människor. Alltid på samma ställen. Nu är stan övergiven. Ingen orkar längre.
Jag var på 40-årsfest häromdagen och insåg att man faktiskt är vuxen nu.
ojojoj.

Förresten har jag gått och blivit blond. Så himla konstigt. Och uppskattande. Väldigt märkligt. Det ser iof rätt trashigt ut, vilket känns ganska skönt. Tror mer att det uppfattas som snyggkonstig kontrast än blondin.
Alla frågar var jag kommer ifrån.
En gång sa en kille till mig att han förstod att jag hade zigenarblod, eftersom jag såg ut som sånna bondbrudar. Hur ser dom ut?

Vad är kärlek, nu igen?

Om man ändå var på det här humöret.

Mytomani. Och knull.

Jag vill härmed meddela att jag är ett halvt skal utan någonting i.
Jag läcker.

Jag har gjort Enormt mycket misstag nu. De senaste veckorna har varit lögner, svek och allt annat som min vardag i och försig alltsom oftast består av. Fast nu så mycket mer.

Genom sig själv känner man andra. Brukar det ju heta. Och det är väl alltså därför jag är så Inihelvete "svartsjuk", orolig och trasig.

För mig är det ju normalt. Att man bryr sig liksom. Vem var det? Vad pratade ni om? blabla.
För jag vet ju att jag själv tänker "Oj. vad han är snygg. Han skulle jag vilja knulla med. Flirt. smek. och hopp i säng." oups.

Jag har liksom ingen gräns. och jag ljuger och bedrar. Så varför skulle inte min kille vara likadan?

Jag är sjuk. tror jag, och några i min omgivning. i huvudet. eller så har jag bara en väldigt bra insyn i vad det är att vara människa. Jag tror att dom flesta stänger av det där.
Jag Vet ju att alla tänker "snygg, sexig, knull blabla," och det är ju fan det enda allt går ut på i media och när man försöker gestalta oss folk.

Men trots Det går alla runt och tror att man bara kan vara "vänner". Att allt är oskylidgt och att din tjejkompis inte alls vill gränsla dig på diskbänken.

Bullfuckingshit.

Jag Ser ju. Det känns som att alla är manipulerade och plötsligt blir döva när jag öppnar munnen. Som att jag är förlamad i halsen, inte får fram ord.

Hur många gånger har inte jag sagt;
- Oj vad hon vill knulla honom.
Nån dum brudkompis.
-Vadå. Nej. Dom är bästa kompisar.
-Men snälla du. Jag ser ju i ögonen på henne. Och sättet hon tar på honom. Och att han ser. Dom utbyter ju tankar. Hur kan du inte Se det?
- men sluta. Det är hans ex och dom är vänner nu.
Jävla blinda idioter. Hur oskyldiga tror man folk är? Herregud.

Och sen Vet alla att "killar tänker på sex trehundrasjuttiotusenmiljarder gånger om dagen, ...".
Fast inte på jobbet, bland vänner, på gymmet, tunnelbanan, Tv, nejnej, när han ligger hemma i sängen med dig! Eller vadå?

Klart som fan att folk är otrogna i tanken. Det kan ju fan inte bara vara jag?!
Och jag tycker att det är värre med tanke än handling. Faktiskt.

Det här med killkompisar..
Jag vill men lyckas aldrig.
Jag har blivit vän med killar. gjort musik. tränat. osv osv.
Jag tror att vi är jättebra vänner. Att han har lika kul som jag.
Näe.
Efter någon månad sådär, så kommer första försöket till smekning. Och sen ska han börja berätta.
"Jag är kär i dig"..
Samma sak varje gång.
"Jag har aldrig träffat någon så konstig. Du har bedragit mig. Jag trodde du ville ha mig. Jag älskar ju dig."

VAD gör jag?? Är det såhär för alla tjejer? Är jag för snäll? Ger för mycket beröring?
Tror dom att det är kärlek bara för att man kommer varandra så nära?
Tror dom att jag raggar på dom när jag ler och säger snälla saker?
Har dom aldrig varit utanför dörren?
Och om det är så för mig, så måste det ju vara så från andra hållet också.
Jag tror att alla vill knulla min kille.
Jag vet att jag ville, och jag ser hur dom fnittrar och åmar sig så fort han kommer in i ett rum.
pinsamt.

Kundkontakt.

Idag hände något väldigt konstigt.
Jag träffade en kille på jobbet. som jag träffat en gång innan.
då, vet jag att jag var lite pirrig och tyckte att han var rolig och söt.

Jag visste att han skulle komma idag, men trodde inte att jag skulle bli så påverkad.
Det var fan bland det värsta jag varit med om.
En blandning av något otroligt pinsamt och rätt fint, charmigt liksom.

Vi är lika, och mycket olika.

Han är välutbildad och fräsch och pigg. och ska precis flytta isär med sin tjej. och jag har aldrig varit med om varmare stötar mellan två människor och här sitter jag och ler som en jävla fjant med fjärilar i röven. typ.

Jag ville äta upp honom. han var så otroligt gullig.
och sexig.
typ som att jag skulle kunna gränsla honom där och då.
Han kom åt mitt lår ett par gånger.
förlåt. sa han.
gör inget. sa jag.
jag tafsar på dig. sa han.
jag är van. sa jag.

sedan gömde jag mina blossande kinder bakom hans tjocka kalufs.

vi pratade om allt från piss i poolen till bossa och kostymer, våldtäkter, jobb, cykling och sälar.

jag fortsätter.
"gillar du det hårt, eller naturligt?"
han stirrar på mig i spegeln.
"känslan alltså, på ditt hår". jag lyssnar till min egen röst och hör hur jag precis gått över någon slags gräns.
nu finns inga hämningar.

Snart ses vi igen. förstår inte var det här ska sluta. vill bara slänga mig i hans armar.

La cienega just smiled.

jag hatar dig. jag hatar dig. jag hatar dig.