Män på tunnelbanan.

Mannen snett mittemot mig, la sin tidning på sätet bredvid.
Senare kom en annan man, satte sig, tog tveksamt tidningen, började bläddra.

-Du kan läsa den där om du vill
-Jaha, var det din?
-Jag köpte den, en bilaga, men du kan gärna läsa i den om du vill.

15 sekunders tystnad.

-Tack ..


Nu sitter vi där. Slutar andas. Stelnar i våra uttryck.
(Herregud, han pratade med honom)

Mannen bredvid mig i tanken;
"Fan också. Jävla idiot. Menar han att jag ska lämna tillbaka tidningen när jag är klar. Eller ska jag gå av nästa och lägga tillbaka den där den låg. Jag bläddrar lite då. Fan va klumpigt jag bläddrar."

Själv läser jag bilannonser uppochned.

Tillvarons hundar.

En känsla av att allt var för så länge sedan.
Relaterar till varma mornar i mjuka lakan i sängar som inte alls känns som min.
Vet inte vad som håller på att hända med min kropp, vet inte om det är värt det.
Saknar kicken.

Fumlar omkring.

.

Vino con nachos.

"Trivs du i din mammaklänning?"



"Ursäkta!
(vad är det med killar)
Vad, alltså, det är liksom stl 34 och den ska vara såhär."

"Jaha, den såg bara så luftig ut."


"Okej. Tack."

Lover, you should have come over.

Drack öl igår, drack öl idag.

Provade klänningar -inte en enda var bra.
Gud vet varför.

Jag med.



Min semester har varit fin. Har inte hunnit träffa så många vänner dock. Försöker ta igen.
Kunderna flockas, jag blir bättre och bättre.
Har dock inget bekräftelsebehov.
Nöjer mig med att gå runt.

Kämpar med att vara trogen och snäll.


Funderar på att konfirmera mig.
Fick hem kyrkans programblad. Där fanns både Qigong och grupp för dom som förlorat någon.
Det mesta är gratis.
Vore kanske en bra idé att bli lite kristen. Sådär lagom så man liksom har nån chans i helvetet..


Why not.




Tror att jag har borelia igen.
Håller på att få en finne också.
Känner mig sådär härligt mänsklig.

Jagar långben med toapapper iförd fleecemorgonrock, tofs mitt på huvudet och glasögon från -93, det är Fan inte okej.
Jag förtjänar att brinna.


(Varför kunde du inte bara åka hem till mig från Uppsala istället, jag har ju ett par gamla svarta ch monday typ stl 30 och nån liten topp som du säkert skulle komma i. Om du nu prompt måste ha rena kläder till imorgon.) Killar. Stor suck.

Åter till Thunder road.

Hans hand söker sig uppför mitt lår.
Tar ett stadigt tag om min handrygg. Letar sig in mellan fingrarna. Det flödar.
Värme, tryck.
Bilen i vakuum och vi är högre än alla andra.
Både fysiskt och själsligt.

Är det det här som är kärlek?

Jag har letat på så fel ställen.
Jag har lurats av förklädda.
Trodde att det skulle vara så mycket mer.
Att det skulle kännas direkt, öka successivt och blomma ut i vi gifter oss härochnu.


Under fyra månader har det krypit på starkare.
Diskussioner, delade åsikter, skilda meningar.

Badlands, han tar sin hand från min höjer radion, dunkar halv fyrtakt i ratten.
Letar sig tillbaka.
Jag har dragit in händerna nu och pressar lätt mellan knäna.

Han tittar oförstående på mig. Blickar mot vägen sedan tillbaka på mig.
Drar upp min vänstra och kramar den lika stadigt, om än nu med mer känsla.
Formar en pussmun, himlar fladdrande med ögonen och de långa fransarna, dunkar i ratten.
"Kom igen då stumpan, det svänger ju."

Semester.

Idag har jag huvudvärk, svullna ögon och jag känner mig fet.
Det var längesedan jag kände mig såhär fet.
Jag ska ha mens och har gråtit, nästan, oavbrutet sedan igårkväll.
Efter en halv flaska vin somnade jag i soffan, gick upp och borstade tänder, kände mig som en loser, gick och la mig.

Lyssnar på P1. Tycker att det är märkligt att man måste göra ett program om en bok som "ingen riktigt förstår", som man kallar mästerverk, men som de flesta nog lägger ifrån sig. En kultbok ingen har läst. Djuna Barnes, Nattens skogar.
Jävla töntar. Ni fattar Ingenting!

Sommar med Ulf Danielsson var jättebra. Jag grät.

Here for you,

Sushi och rött vin, det är ensamhet.
Det är tröst, lite chick lit men mer skönt än sorgligt.

Jag gråter lite.
Har semester nu.

Gick uppgivet från jobbet.
En känsla av att behöva åka hem och städa. Försökte istället få ihop en liten utgång. Men folk trillade av, så jag köpte med mig, tog tunnelbanan på fel linje, nödvändigt med en lite promenad.

Funderar över nätter på berg och mornar i armar.
Har ingen längtan, undrar mest om det är en fas, nästa år kanske jag vill igen. Och oj vad ett år går fort.

Jag mår bra av att vara själv.
Jag hade glömt det.