Jag har din smak, i min mun.

Och så gick våren över i sommar.
En sommar med diverse trippar, husköp, bilsemester med nätter på stränder mitt ute i ingenstans med långt hår att dra fingrarna igenom och skägg att gnugga sig mot när kylan bet till.
Snickarhänder med grova fåror som förvandlas till sammet när de nuddar min hud.
Ledsna ögon som jag aldrig kommer kunna ändra, ärr och ångest att bara finnas där för att krama om.

Varma sjöar och kalla öl.
Sex i bilar, gräs och rockmusik.

Men så gick sommaren över i höst.

Andnöd och vilse påväg(ar) hem.
Fel nyckel i låset och stirrandes på en dataskärm, okunnig om dagliga rutiner. Hjärnsläpp. Hjärntrött.


Ett år sedan vi gjorde slut.
Du är ute ur mitt liv sedan länge.
Jag är glad att du gjorde det du gjorde.
Att du sårade mig såpass att jag aldrig skulle vilja ta i dig mer.
Jag har svårt att känna tillbaka på det vi hade. Det vrider sig i magen. Jag är övertygad om att du inte skulle kunnat ge mig det jag vill ha.
Jag har gått vidare.
Fast jag tänker ibland på hur våra ögonfransar frös till is på vår sista promenad då tunnelbanorna stod stilla och Stockholm var någonting annat,
allt var så magiskt med dig, J.

This is it.

Du är det mest självklara i livet.
Dig behövde jag aldrig kämpa för, mot.
Du fanns bara där en dag.
Var allt jag någonsin önskat, inte drömt om, men sannerligen aldrig vågat hoppas på att få som, .. , man?

Sedan, när jag får träffa din familj, känns allt som en redigt skämt.

Din mamma är den finaste jag någonsin träffat. Din ena bror och hans fru känns som gamla polare.
Din andra bror är ett geni. En sådan man kan prata med timme ut och in.
Det Här är det jag alltid drömt om.
Det Här Är Familj.

Jag vill, Ska, Aldrig göra dig illa.
Nu vet jag Varför man inte sårar den man älskar. Jag vet att du aldrig skulle såra mig.

Jag kan knappt vänta på att få börja leva med dig.






Jag kan se oss.
På en strand.
Med våra barn.
Vi skrattar.
(Vi Skrattar .(!))
Vi är vänner.
Vi slåss inte.
Vi har inte passionerat rivsex.
Vi ligger med varann.
Vi tar inte oss på så jävla stort allvar.
Jag behöver inte dö för dig.

Jag lever ju för dig.

Vi var ute. Vi kom ifrån varandra.
Jag var själv.
Jag blev full.
Jag har ångest.

Jag är en ö, och du är vatten

Vemodigt kommer jag på;

(hon brukar alltid sitta och sluddra efter tre glas vin)
-Han scha att han tyckte ja va en smart och fin tjäj. Att jag ä schnygg och säxig.

Jaja. Brukar jag tänka.
Du är ju ingenting.

Jag är något mycket större.
Även om det låter hemskt, vi är ju vänner och så, men du är faktiskt totalt jävla ointresssant som person, jag däremot tycker och tänker saker.

Men,
Hon lyckas ju faktiskt bli omtyckt av folk.
Hon håller med. Skrattar glatt. Har lagom koll på musik och litteratur.
Medan jag alltsomoftast hamnar i bråk eller spänningar med nya och gamla vänner. (För att jag har en egen åsikt? För att jag inte skrattar med?)

Hon är intresserad av mode.
Något som alltid varit lite av ett tabu för mig. Att vara någon slags modeslav var idioti. Pinsamt, dumtihuvet.
Att posa framför spegeln och samtidigt ta kort på sig själv förblir fullständigt galet.

Men nu sitter jag här själv. Hämmad och nästan oälskad.
Medan hon säkert är ute på baren i någon slags transparent topp, försöker få någon kille med dubbelnamn, som jag ändå Aldrig skulle vilja ha.

Män på tunnelbanan.

Mannen snett mittemot mig, la sin tidning på sätet bredvid.
Senare kom en annan man, satte sig, tog tveksamt tidningen, började bläddra.

-Du kan läsa den där om du vill
-Jaha, var det din?
-Jag köpte den, en bilaga, men du kan gärna läsa i den om du vill.

15 sekunders tystnad.

-Tack ..


Nu sitter vi där. Slutar andas. Stelnar i våra uttryck.
(Herregud, han pratade med honom)

Mannen bredvid mig i tanken;
"Fan också. Jävla idiot. Menar han att jag ska lämna tillbaka tidningen när jag är klar. Eller ska jag gå av nästa och lägga tillbaka den där den låg. Jag bläddrar lite då. Fan va klumpigt jag bläddrar."

Själv läser jag bilannonser uppochned.

Tillvarons hundar.

En känsla av att allt var för så länge sedan.
Relaterar till varma mornar i mjuka lakan i sängar som inte alls känns som min.
Vet inte vad som håller på att hända med min kropp, vet inte om det är värt det.
Saknar kicken.

Fumlar omkring.

.

Vino con nachos.

"Trivs du i din mammaklänning?"



"Ursäkta!
(vad är det med killar)
Vad, alltså, det är liksom stl 34 och den ska vara såhär."

"Jaha, den såg bara så luftig ut."


"Okej. Tack."