Året är 2014.

Idag är det måndag den 12 maj och livet har tagit en ny vändning.
Jag har affirmerat goda saker om nya jobb och välmående och på sistone har det slagit in.

Jag ska utvecklas i höst, gå vidare i mitt jobb. Jag har fått en chans som får folk att häpna. Och utan att skryta så har jag en känsla att jag Är handen i handsken.

Jag har blivit rädd för döden.
Jag ber för mina nära och skulle vilja kontrollera livet.

Vi har forfarande distansförhållande. Det är fortfarande fint.
Nästa vecka är det min tur att få åka.
Det är något heligt över de där stunderna.
Timmar på tåget med mig själv, påväg bort.

Helgen har bestått av farväl till landstället. Konstigt nog är det så tydligt att vi är klara där nu. Det är slut, finito. Dött.
Det blir bra.
Det regnade och vi åt tacos. Jag, syster, mor och far. Det var lugnt.

Jag har en värme i min kropp som jag lärt mig kanalisera.