Jag klarar mig själv så bra.
Det är inte så att jag inte Vill ta emot hjälp, men jag Behöver den ju inte.
Slog det mig.
-Du behöver inte klara dig jämt, J, vet du..
-He, eh, ne..
En klump i magen som visade på att där sa hon något som kroppen sedan länge glömt.
Hon sa emot alla lagar och konventioner. Alla hjältar och demoner.
-Måste jag inte..? Men vem ska då klara mig?
Och Vad ska grannarna säga?
Sanningen är den att jag knappt behöver praktiskt hjälp. För med ett kontrollbehov lika starkt som solen i sahara står man nästan aldrig utan. Jag är sällan förvånad, överrumplad eller oinformerad om mina situationer. Dom har jag redan planerat. (Där ingår, träning innan eller efter, matlådor, mellanmål i folie, mjölk innan den andra är slut, ladda kaffet så det är färdigt tills nästa dag), tågbyten, effektivt umgänge, telefonavcheckning osv).
Dagens lärdom blir följande;
Planera mindre så Du kan Be mer om hjälp och bli Lite gladare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar