Gamle vän.

Påväg upp med trean mot tjärhovsplan ser jag K, långsamt gåendes i vårkylan.

Bankningarna på bussfönstret ledde ingen vart, då rock'n'rollen troligen var på högsta volym.

Så jag hoppade av. Satte mig i albert engströms trappa och tände en cigg, i väntan på att få överraska min gamla vän.

När han kom fram runt hörnet, pallra jag mig ner och sneglade glatt på honom. Hans tomma, blanka ögon sken snart upp.

"Det var fan inte igår!"
En storkram och en puss på kinden, sen stod det klart att detta måste firas med en öl.

Nyss hemkommen från den lilla barndomsbyn någonstans mitt i Sverige, studsade han nästan av förtjusning över att vara tillbaka i livet igen.

Några öl blev tillslut middag. Och efter det promenad. Vi började gå mot mariatorget. Hamnade på berget. satt i kylan, och tillslut la han sin arm runt mig.

han sa att han hade glömt hur mysigt vi kunde ha det. att han hade tänkt på mig, och han sa att han undrat över varför det aldrig blev något av oss.

Jag sa att jag inte visste. att jag hade varit upptagen och han känslomässigt rubbad.

Han muttrade något om att -jajo så kanske det var, men att han absolut trodde att han bättrat sig.

Han bjöd med mig på te hemma i hans lya vid hornstull. det pirrade till i magen när jag steg innanför tröskeln.

Det var längesedan vi träffats och när jag såg hans lägenhet blev allt så uppenbart att det ju faktsiskt är han som har legat i mitt bakhuvud hela tiden, i min jakt på män, å sånt.

det luktade lite inrökt, med en svag doft av mansparfym. han tände några smålampor som var utspridda här och där. jag satte mig på sängen. jag undrade hur många som legat i just de här lakanen.

han gick ut i köket, satte på tevatten. sneglandes på mig försäkrade han mig om att det inte var något farligt, han blottade sina tänder och jag min själ. .

efter någon timma tackade jag för mig. jag drog på mig jackan och rusade ut ur huset, småsprang ringvägen hem. hela min värld rasar.

jag tror att han kan göra något med mig som jag inte vill ska hända. han skulle krossa mitt hjärta.

mitt hjärta skulle inte klara det.

Birds.

Jag började gråta idag. på tunnelbanan. på riktigt. det kom tårar, riktiga tårar. på tunnelbanan. jag hade ingen aning om att jag var kapabel till sånt. det var som en klump löstes upp i min mage en stor sorgklump, därefter följde en otrolig lättnad.

Det var nästan exakt ett år sedan det tog slut med mig ex. vi har fortsatt att träffas och hämmat varandra från att gå vidare.

I lördags träffades vi ute. det var som en kniv mellan oss. dagen efter sa jag att det nog var bäst att avsluta helt. undrar om det är på riktigt den här gången.

Lover,there will be another one

Who'll hover

over you beneath the sun

Tomorrow

see the things

that never come

Today

When you see me

Fly away without you

Shadow on the things you know

Feathers fall around you

And show you the way to go

It's over, it's over.

Nestled

in your wings my little one

This special

morning brings another sun

Tomorrow

see the things

that never come

Today

When you see me

Fly away without you

Shadow on the things you know

Feathers fall around you

And show you the way to go

It's over, it's over.

Seasons in the sun.

Näe. det är väl mest jag och mina silverfiskar.
Jag betraktar dom numera som husdjur. Går inte att få bort. Det är för mycket, alltså.
Det är dammigt och ketchupen är slut. Tandkrämen och toalettpappret, pengarna också, för den delen.
Snart ska jag gå och jobba. men mitt huvud värker och mina lungor är sönderrökta.
Jag vill att det ska hända något kul och spännande.
det gör det nog inte, idag heller.

ojojaj.

.

Känner mig så jävla ensam.
jag vill vara i en annan värld. jag vill bara försvinna. bort.

jag hatar att människor kommer in i ens liv, gör stora intryck och sedan försvinner. eller ännu värre, suger sig fast. inte förstår när det är nog. dags att gå.

allting är avslutat. det finns ingenting mer att säga. och ändå stannar man kvar. kör på som vanligt. sårar varandra. för man vet ju såväl vilka ömma punkter som är bäst att beröra.

och jag är så ledsen i hela kroppen. jag är så jävla ledsen att jag känner mig halv.otillräckligt.svag.

jag vill ju bara ha någon att förstå mig på. någon att älska. någon som älskar mig.

så jag super mig full. och jag blir social. och trevlig. tror jag. tills jag vaknar morgonen efter med totalpanik. jag var inte trevlig. jag var inte snygg. jag var odräglig och rätt vidrig.

jag ska låsa in mig. jag ska leva på ett annat sätt. jag vill skriva om en annan värld. jag vill längta hem. jag vill leva sunt. och inte ha ångest över beslut jag tar. jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vill inte vara kvar här längre.

min bror dog. jag kommer inte över det. det finns ingen som kan ersätta. det finns inget jag kan göra. jag kommer nog alltid ha den där klumpen i magen, den ligger där och skaver, ibland värker den till, och det finns ingenting som kan lindra den smärtan.
jag är så förbannat trött på hela skiten.

Norddeutscher Rundfunk

Vandrar nerför götgatan påväg någonstans, efter jobbet. Och vem sitter inte där om min syster!? med öl. syster och öl är en hejdundrande kombination.

jag slår mig ner och blossar över en jag med. fan vad skönt det är med Stockholm på våren(?).

vidare folkungagatan påväg till ett matställe. träffar riktigt gamla vänner. dom är döva och jag har glömt hur man tecknar. inte lika bra kombination. men rätt kul.

träffar gamla exet och köper upp mat eftersom våren i Stockholm medför en massa folk som tar över stan.

Väl hemma sätter jag på tv:n.

-Meh!e inte det där fredrik olsson?! lyser jag.

-Ååå Nej! kvider han.

-vafan ere med 'rej? blängandes purket väntar jag, överraskad, på berättelsen bakom detta osmakliga utfall.

-Han var en lillgammal överrsittare. vi växte upp tillsammans, men klarade aldrig av varann. Fan vad bisarrt att se honom efter 20 år, med nån jävla gitarr. .

-Oj vad upprörd du är. jag har aldrig sett dig sådär. Han verkar ju skitrolig! vad håller du på med? Mobbade han dig eller?

Mummel till svar och en del grymtande om att "alla slogs".

-Han var bara jävligt självsäker och dryg.

-jaha. jamen det kanske är så man måste va om man ska bli någonting.. .

Lång stirrande panikblick med lite ångest i.

-Jag har också varit på tv. Tysk tv.

(jag måste understryka hur fantastiskt detta ögonblick var, då han utan en enda gnutta ironi framhäver sig själv genom att använda tysk television som exempel. Då måste man vara rätt förvirrad. på nått sätt.)

ramblin' round, boy