Vandrar nerför götgatan påväg någonstans, efter jobbet. Och vem sitter inte där om min syster!? med öl. syster och öl är en hejdundrande kombination.
jag slår mig ner och blossar över en jag med. fan vad skönt det är med Stockholm på våren(?).
vidare folkungagatan påväg till ett matställe. träffar riktigt gamla vänner. dom är döva och jag har glömt hur man tecknar. inte lika bra kombination. men rätt kul.
träffar gamla exet och köper upp mat eftersom våren i Stockholm medför en massa folk som tar över stan.
Väl hemma sätter jag på tv:n.
-Meh!e inte det där fredrik olsson?! lyser jag.
-Ååå Nej! kvider han.
-vafan ere med 'rej? blängandes purket väntar jag, överraskad, på berättelsen bakom detta osmakliga utfall.
-Han var en lillgammal överrsittare. vi växte upp tillsammans, men klarade aldrig av varann. Fan vad bisarrt att se honom efter 20 år, med nån jävla gitarr. .
-Oj vad upprörd du är. jag har aldrig sett dig sådär. Han verkar ju skitrolig! vad håller du på med? Mobbade han dig eller?
Mummel till svar och en del grymtande om att "alla slogs".
-Han var bara jävligt självsäker och dryg.
-jaha. jamen det kanske är så man måste va om man ska bli någonting.. .
Lång stirrande panikblick med lite ångest i.
-Jag har också varit på tv. Tysk tv.
(jag måste understryka hur fantastiskt detta ögonblick var, då han utan en enda gnutta ironi framhäver sig själv genom att använda tysk television som exempel. Då måste man vara rätt förvirrad. på nått sätt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar