.

Känner mig så jävla ensam.
jag vill vara i en annan värld. jag vill bara försvinna. bort.

jag hatar att människor kommer in i ens liv, gör stora intryck och sedan försvinner. eller ännu värre, suger sig fast. inte förstår när det är nog. dags att gå.

allting är avslutat. det finns ingenting mer att säga. och ändå stannar man kvar. kör på som vanligt. sårar varandra. för man vet ju såväl vilka ömma punkter som är bäst att beröra.

och jag är så ledsen i hela kroppen. jag är så jävla ledsen att jag känner mig halv.otillräckligt.svag.

jag vill ju bara ha någon att förstå mig på. någon att älska. någon som älskar mig.

så jag super mig full. och jag blir social. och trevlig. tror jag. tills jag vaknar morgonen efter med totalpanik. jag var inte trevlig. jag var inte snygg. jag var odräglig och rätt vidrig.

jag ska låsa in mig. jag ska leva på ett annat sätt. jag vill skriva om en annan värld. jag vill längta hem. jag vill leva sunt. och inte ha ångest över beslut jag tar. jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vill inte vara kvar här längre.

min bror dog. jag kommer inte över det. det finns ingen som kan ersätta. det finns inget jag kan göra. jag kommer nog alltid ha den där klumpen i magen, den ligger där och skaver, ibland värker den till, och det finns ingenting som kan lindra den smärtan.
jag är så förbannat trött på hela skiten.