Jag vaknade imorse. turligt nog. det sprängde i huvudet.jag kisade upp mot taket, ansträngt eftersom mina ögonfransar totalklibbat igen av den nya, dyra mascaran.
illamående. illasmakande.
Så började den vanligt återkommande frågan, vid sådana här tillfällen, eka i mitt huvud,
-"var fan är jag?"
isklump i magen och övergående yrsel.
snurrar runt i de klibbiga lakanen, och kommer ihåg:
"juste fan!jävla helvete.mitt fuckingjävlaidiotas."
bredvid mig ligger "killen" från gatan. han har inte mycket till haka. näsan är spetsig och röd och huvudet pryds av en utväxt snagg.
jag skäms inför mig själv. skäms för att jag är billig och kåt. hatar mig själv för att jag inte låg i ordentligt kvällen innan och fixat ett ordentligt, okeyragg.
trött, hade jag gått med på att ta ett glas vin, hemma hos denna Fczaliknande tönten. jag var ute efter en säng och han efter en kram, typ.
fan vad äckligt.
Han vaknar till liv så småningom. jag hatar mig själv ännu mer vid det här laget, eftersom jag aldrig verkar lära mig att man ALDRIG, under några omständigheter, bör lägga sig innerst.
att lägga sig innerst med en kille man inte känner innebär oftast så jävla mycket problem.
- det är svårt att gå på toa när man behöver kolla smink eller håller på att sprängas av urin
- man känner sig väldigt naken och det går inte på Något sätt att smidigt lägga sig över den andra, för att krälandes få tag i klänningen på golvet.
- man kan inte smita
- osv osv
jag ber honom om mina kläder. han säger att han inte vill att jag ska gå. det vrider sig i magen och jag känner mig elak både mot honom och mig själv. om det inte var för att han hade ett prestigefyllt jobb, skulle jag aldrig varit här, påminner jag mig själv.
han tvingar mig därefter att ta hans nummer och inom två sek är jag utanför dörren och småspringer till trygghet.
aldrig aldrig aldrig mer ska jag sjunka så lågt igen. dags att kräsna till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar