Du ska inte tro att det kan gå bra.

Systers barn i magen, är sjuk.
Han växer inte.
Det kom som en stor chock.
Hon skulle "på kul" göra ultraljud.
Istället blev hon inlagd. Han slutade växa i v. 19.
Hon är i v. 32.

Varför i Helvete kan ingenting gå som det ska?

Antingen har han downs syndrom, eller så kommer han dö.
Lite så är läget just nu.

You can run, but you can't hide.

Fan vad jag jobbar nu.
Och jag blir liksom slut i kroppen. Känns som att jag tränar, men det enda jag kommer få ut av det är tydligen åderbråck och mer celluliter. Om jag inte börjar använda stödstrumpor. Ska fundera på det.

Känns som att jag pratar och pratar. Vi är så många på jobbet. Så man ältar. Tillslut håller jag på att spy på historien om han med strumporna och han med hatten.
Gud, jag skulle behöva semester.
Från mig.


Jo, jag fick inte lägenheten.
Det har varit besvikelse på besvikelse. Nu lägger jag fan ner. Väntar till i höst när alla har konkat.
Pausar nu.
Orkar inte flytta.
Orkar inte betala mer än jag egentligen behöver.
Jag har det ganska bra.

Jag har ju allting här. Nu ska jag bara börja leva.


Tänker på J. Saknar,
tänker på A. Hatar,
tänker på P. Äcklas,
tänker på N. Älskar.

Nu ska det vara jag.

Idag åkte mitt ex på långturné.
Hade gruvat mig lite inför den. Han har aldrig varit borta så länge förut. Och julen skulle jag bli själv.
Nu blev jag det i allafall.
Så konstigt.

Han bara drog.
Och jag blev fri.
Nu ryser jag.
Börjar få återfall.

När jag läser vad jag skrivit verkar jag hysterisk.
Bara killar.
Inget jag.

Tror det är ett försvar för att jag inte orkar känna efter.
Borde ha en regel. Att jag inte får träffa någon.

Får se.

Känner mig Äntligen lugn. I hjärtat.
Satte mig vid köksbordet och åt en mandarin.
Stirrade ut genom fönstret.
Saknade att jag inte röker längre, lite. Fast ändå inte.

Tände några ljus.
Konstaterade att jag faktiskt har jävligt fint i min lägenhet nu.

Sitter i femton år gamla ökenkängor som jag hitta längst in i garderoben, vilka minnen! halsduk, konstiga tajts och pälsmössa. SKulle prova kläder inför imorgon. Borde sova.
Inatt drömde jag att en på Bröderna olssons friade till mig. Jag sa ja, sedan kysstes vi, så ringde väckarklockan. Blev ledsen.
Idag har varit en väldigt tom dag.

Jag skrattar mycket trots det.

Visa ditt ansikte..

..jag vill kyssa dina mjuka.

Och ring gärna.
Snart.

Lovers' waltz.

Det rullar.

Runt på runt.

Ute med jobbet.
Hördes med A (nya kärleken).
Sen blev han så full så han tappa bort all form av uppfattning och vaknade upp i enbart skjorta och strumpor, invirad i en filt, hos någon polare.
Informerades jag om nästkommande dag.
Jag - mycket besviken.

Ringde. Flera gånger faktiskt.
Fullt övertygad om att han inte hörde luren.
Pratade in meddelande å lite sånt där annat pinsamt.
Gud jävla ångest. Varför kunde jag inte bara radera numret som jag tänkt!?


Aja.
Jobbade dagen efter, vilket var ett rent helvete.
Han ringde upp och sa att det inte alls var pinsamt.
Bra.
Så då passar jag på att gå ut den kvällen också och typ GÖRA OM SKITEN.
Japp.
Jag smsa.
och smsa.
Och nu känner jag att jag bara vill försvinna lite grann sådär.

Skit.

Rewind.

Imorgon är det julmiddag med jobbet.
Känns lite jobbigt. Blir säkert okej.

Hey.
Vad hände med honom?
Nu ska jag lägga ner alla tråkiga, vad är det där med att jag ska vara så stabil.
Jag saknar min druggie.
Jag saknar passion.

If I'm on the late side.

Vi gick på dejt.
Jag och fotografen.
Var pissnervös.
Är ju inte varje dag man bara träffar någon sådär...

Han mötte upp mig vid jobbet.
Vi gick och drack öl.
Det var som att varenda jävel i lokalen kände hur det sprakade mellan oss.
För det gjorde det faktiskt till en början.

Alltså, jag tror fan jag bli hög på det där.
När man inte har tagit i varandra ännu.
Pratat rätt ingående kvällarna före, skrivit puss och "jag vill ligga bredvid".
Sedan sitter man där. Båda förväntansfulla.
Tycker han att jag är tjock? Nej men oj vad han ler nu. Han älskar mig.

Vi åkte hem till mig.
Det kändes okej.
Hade lika gärna sluppit.
Väl hemma får jag iskalla fötter.
Börjar känna att allt känns så fel.

Jag förstår numera Varenda kille som inte ringer.
Säger att han vill ha, men struntar senare i att ta. osv osv.
Jag brukar inte ta hem folk. Har ju för vana att kolla in andras place.
Det kanske är något med det där.
Så konstigt att se någon annan vara i ens lägenhet.
Ta för sig, liksom.

Vi hade sex.
Och ojoj det va bra kan jag lova. Precis lagom stor och uthållig.
Jag fejkade trots det.

Försov oss på morgonen.
När vi åkte in till stan tillsammans ville jag kasta mig ut genom fönstret.
Han satt och skulle ta på mig.
Klappa mig på kinden. Säga att jag var söt. Läsa tidningen högt.
Jag ville be honom dra åt helvete.

Det gjorde jag inte. Jag log och tindrade lite...

Idag fick jag sms.
Typ exakt ett sånt jag själv skulle kunnat skriva till en kille efter två dagar. Lagom desperat och undrande. Och jag förstår honom verkligen.
Och jag förstår Min Nya kärlek.
Han måste känna sig trängd av mig.
Det är som att se in i en spegel,.

Jag lägger ner män. Nu.