Vi gick på dejt.
Jag och fotografen.
Var pissnervös.
Är ju inte varje dag man bara träffar någon sådär...
Han mötte upp mig vid jobbet.
Vi gick och drack öl.
Det var som att varenda jävel i lokalen kände hur det sprakade mellan oss.
För det gjorde det faktiskt till en början.
Alltså, jag tror fan jag bli hög på det där.
När man inte har tagit i varandra ännu.
Pratat rätt ingående kvällarna före, skrivit puss och "jag vill ligga bredvid".
Sedan sitter man där. Båda förväntansfulla.
Tycker han att jag är tjock? Nej men oj vad han ler nu. Han älskar mig.
Vi åkte hem till mig.
Det kändes okej.
Hade lika gärna sluppit.
Väl hemma får jag iskalla fötter.
Börjar känna att allt känns så fel.
Jag förstår numera Varenda kille som inte ringer.
Säger att han vill ha, men struntar senare i att ta. osv osv.
Jag brukar inte ta hem folk. Har ju för vana att kolla in andras place.
Det kanske är något med det där.
Så konstigt att se någon annan vara i ens lägenhet.
Ta för sig, liksom.
Vi hade sex.
Och ojoj det va bra kan jag lova. Precis lagom stor och uthållig.
Jag fejkade trots det.
Försov oss på morgonen.
När vi åkte in till stan tillsammans ville jag kasta mig ut genom fönstret.
Han satt och skulle ta på mig.
Klappa mig på kinden. Säga att jag var söt. Läsa tidningen högt.
Jag ville be honom dra åt helvete.
Det gjorde jag inte. Jag log och tindrade lite...
Idag fick jag sms.
Typ exakt ett sånt jag själv skulle kunnat skriva till en kille efter två dagar. Lagom desperat och undrande. Och jag förstår honom verkligen.
Och jag förstår Min Nya kärlek.
Han måste känna sig trängd av mig.
Det är som att se in i en spegel,.
Jag lägger ner män. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar